Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 1. Fastlandet Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kusten utan att för invånarnes vilda sinnelag våga undersöka
landet längre in. Redan samma år upptäcktes af don Luis Vaes
de Torres det efter honom benämda Torressundet, som skiljer
Nya Guinea från Australien. Hädanefter uppsöktes Australien i
synnerhet af holländarne och benämdes derför äfven efter deras
land; ja, flere delar deraf fingo namn efter sina upptäckare,
såsom 1622 Cap Leeuwin, 1623 Nuijts’ land och Arnhems land,
1628 De Witts land. Ar 1642 upptäckte Tasman den stora,
söder om Australien belägna ön och benämde den efter den då
varande generalståthållaren van Diemen Van Diemens land.
(Sedan 1853 är denna engelska kolonis officiela namn Tasmania).
Man ansåg länge ön för Australiens södra udde, tills den engelske
kirurgen Bass 1796 upptäckte det efter honom benämda
Basssundet. James Cook har mycket bidragit till närmare kännedom
om Australien; han seglade 1770 utefter hela östkusten, upptäckte
Botanybay och Port Jackson samt tog högtidligen denna del af
ön i besittning för den britiska kronan. Den beskrifning derom,
som Cook efter återkomsten meddelade i sitt fädernesland, ledde
den britiska regeringens uppmärksamhet på denna obekanta vrå
af jorden, som man ansåg högst lämplig för en koloni. Från den
tiden härröra de grundligare kustmätningar, som i vårt århundrade
fullbordades af Flinders, King, Murray med flere, hvarvid man
dock alldeles lemnade ur sigte en utforskning af landets inre.
Men äfven i detta afseende skulle det blifva annorlunda. Ar 1788
skickades Arthur Phillip som förste guvernör med en eskader
till östkusten för att der grunda en förbrytarkoloni. Från denna
koloni, som först bestod af 212 frie, 775 förbrytare och ett
motsvarande antal soldater, utgingo, sedan den efter hand vunnit
styrka, nya forskningar, som dock till en början endast sträckte
sig till kustslätten. För detta ändamål skedde på olika punkter
af den australiska kustlinien nya koloniseringar, såsom
anläggandet af städerna Melbourne och Adelaide i fastlandets södra och
Sydvestra del, nybyggena på vestkusten, vid Svanfloden, King
Georges sund, Port Leschenault och Flindersbay, äfvensom
nybyggena på Tasmania, der redan 1804 en förbrytarkoloni anlades
i Hobarttown af engelsmannen Bowen. År 1838 grundlades i
norra delen af landet, vid Port Essington, staden Victoria,
hvarigenom vans en förbindelse mellan Indien och Australien, som
varit af stort inflytande på samfärdselns vidare utveckling. Bland
alla dessa kolonier bibehålla de vid den östra och södra kusten
den största betydelsen, enär de, synnerligt understödda genom
metallrikedom och kraftigt betesland, på den senaste tiden
mäktigt uppblomstrat. Från dem, der europeernes australiska lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
