Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 1. Fastlandet Australien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
palmlunden, medan den rikligen uppdyker redan i det angränsande
indiskt-malajiska öhafvet. Det gifves blott några få arter, bland
dem den smärta bangalapalmen (ptyclosperma elegans) och
den ståtliga kålpalmen (livistonia australis). I fråga om
saftiga näringsmedel står deremot Australien, i förhållande till sitt
omfång och mångfalden af sina växter, efter alla verldsdelar,
södra Afrika måhända undantaget. Knapt nog att en, gräsväxt,
coolan (panicum lævinode), och äfven detta blott på en inskränkt
rymd i nordöstra delen, lemnar ett slags säd. Dock har den icke
framkallat något åkerbruk. Intet under då, att australern äter
allt hvad ätbart är, från de vidrigaste insekter och deras larver
ända till den läckra kängurun, från den eländigaste nardufrukt
(marsilea hirsuta) ända till rötterna af neckrosen (nymphæa)
med mera. Det talar redan tydligt nog, att många stammar
af infödingarne icke känna till eller dricka annat vatten än
det, som utrinner ur qvistarna på malleybusken (eucalyptus
dumosa), när de sönderbryta dem. Visserligen talar man om
australiska päron, äplen, körsbär eller dylikt, men de ha
ingenting annat än namnet gemensamt med de europeiska
slägtingarne. Skulle europeerne vara hänvisade till de inhemska
bären och frukterna, skulle de icke få göra annat än att hela
dagen, liksom de svarte, spana efter föda. Detta förekommes
genom de många näringsmedel, som kolonisten lånade dels från
den tempererade, dels från den heta zonen och öfverförde till
Australien. I södern prunka derför mellersta Europas växter,
våra sädesarter, vårt vin med mera, bredvid vitnena om en
het zon, bredvid pisangen, orangen, ananas med flere. I de
tropiska delarna, i Queensland, ökas, vid sidan af bomullen,
frukternas tropiska karakter. Men allt inskränker sig till den yttersta
kustranden; det inre är äfven i botaniskt och nationalekonomiskt
afseende ännu på många sätt en bok med sju insegel.
Men låtom oss kasta ännu en blick på befolkningen. Den är
ytterst svag, ty antalet af Australiens urinvånare belöper sig väl
för närvarande svårligen till mer än 40 000. De infödda
australnegrerne höra till papuarasen och stå ostridigt på det lägsta
trappsteget af civilisation. Deras färg är snarare smutsigt
svartbrun och kan icke jemföras med de afrikanska negrernes svärta.
De ha en hög panna och vildt, långt, men icke ulligt hår, en
tillplattad näsa och breda, dock icke tjocka läppar. Armar och
ben äro smala och antyda endast ringa muskelkraft. I allmänhet
äro infödingarne mycket fula, framför allt qvinnorna, hvilka, såsom
fallet är hos många vilda folk, betraktas som männens slafvinnor.
Infödingarnes språk är så olika, att angränsande stammar knapt
kunna förstå hvarandra. Kannibalismen skola de visserligen ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
