Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 2. Den oceaniska överlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belägen och blott från en sida tillgänglig höjd, som icke kunde
hinnas af öbornes pilar. Dessa stormade höjden, men eldvapnen
verkade så fruktansvärdt, att de måste afstå derifrån och gjorde
fredsförslag. Två af Dillons följeslagare gingo också verkligen in
på dem och trodde de trolöses löften, men dessa dödade,
bortförde och uppåto dem, så att blott han och tre kamrater
återstodo. Då man på fartyget förvarade åtta fångar, bland hvilka
öfversteprestens son befann sig, föreslog Dillon att utbyta dessa
mot honom och hans tre följeslagare. Man gick in derpå, och en
sårad af Dillons kamrater begaf sig till fartyget, sedan Dillon
förklarat för honom, att han skulle tillsäga befälhafvaren att
endast frigifva hälften, men de andra, när han sjelf återkomme till
fartyget. Denne begick dock den oklokheten att utlemna alla
åtta fångarne, och nu jublade de trolöse, ty Dillon skulle blifva
deras offer. Under tiden hade striden fortsatts; Dillon och den
ene följeslagaren sköto, den andre laddade. Sålunda nalkades
aftonen; vildarne, som insågo fruktlösheten af sina bemödanden,
drogo sig tillbaka utom skotthåll; men öfverstepresten gjorde ett
försök att lura Dillon och lofvade att föra honom välbehållen till
stranden. Då grep Dillon honom och hotade att genast skjuta
honom, om han icke ginge förut, så att de kunde obehindradt
följa honom. Denna hotelse verkade. Vildarne gjorde nu intet
försök till motstånd; öfverstepresten ledsagade dem till stranden,
de bestego sin båt och kommo välbehållna om bord på fartyget.
Öster om Fidsjiöarna ligga Vänskapsöarna eller
Tongaarkipelagen. De äro vida mera kända än alla de ofvan nämda och
andra grupper i Oceanien och upptäcktes till sin södra del redan
1643 af Tasman, men blefvo derefter, liksom de flesta grupperna,
nästan alldeles glömda och först 1773 och 1777 återfunna af
Cook. Nästan alla sjöfarare ha besökt dem efter honom, ja, den
britiske sjömannen Mariner, som åren 1806—1811 qvarhölls på
hufvudön Tongatabu, har lemnat oss en utförlig beskrifning öfver
hela gruppen och dess invånare. Efter den förnämsta ön kallas
de Tongaöarna; namnet Vänskapsöarna fingo de af Cook för det
vänskapliga uppförandet mot honom och hans folk. Öbornes
karakter är i allmänhet aktningsvärd; sjöfarande skildra dem som
godhjerlade, omisstänksamma, förekommande mot främlingar,
gästvänliga och gerna delande med sig af hvad de ega.
Bennet, en engelsman, som på 1820-talet besökte och
genomvandrade hufvudön, mottogs af alla invånarne med kärlek och
vänskap, man gaf honom öfver allt de utsöktaste frukter, och på
vandringarna genom byarna följde honom en mängd personer för att bära
hans saker. Hvarje by hade ett hus till mottagande af
främlingar. Man ärar konungarne och höfdingarne, visar ålderdomen stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
