Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Australien och den oceaniska överlden - 2. Den oceaniska överlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta unga flickor att slagta och steka; ja, stundom afskäras
lemmarna på det lefvande offret och kokas inför dess ögon, hvarvid
det måste äta med af dem. Hvilken skilnad mellan de älskvärda
naturbarnen på Karolinerna och dessa kannibaler! Och detta
är möjligt hos ett så väl i kroppsligt som andligt afseende
utmärkt folk!
År 1835 började engelska missionärer sin verksamhet på dessa
öar; dock var antalet af omvände så ringa, att de 1847 modfälda
lemnade fältet för sin verksamhet. Sju år derefter bekände sig
Takombau, den mäktige konungen af Mbau, till kristendomen
och uppdrog åt England, till en början förgäfves, protektoratet
öfver Fidsjiöarna. Den 5 juni 1871 proklamerades nu under
kanonskott ett konstitutionelt konungarike Fidsjiöarna med konung
Takombau I i spetsen. Till regeringens säte bestämdes Levuka.
Men redan i september 1874 måste konungariket upplösas och
öarna till tryggande af europeiska intressen förklaras för en engelsk
koloni med en författning lik den australiska. Huru ringa
emellertid civilisationens inflytande ännu är derstädes, derom vitna
gräsligheterna i nyaste tid; de vilda bergsborne kommo ännu en
gång ned på slätten och nedbrände ett antal byar. Regeringen
utsände trupper mot horderna. Men då nedkommo de på
motsatta sidan af bergen och icke blott sköflade och brände tretio
byar, utan äfven nedgjorde män, qvinnor och barn och kastade
många lefvande i elden för att steka dem. Från Australien,
Amerika och Europa ha talrika kolonister vändt sig till dessa
öar, och till följd af sin fruktbarhet och sitt sunda klimat lofva
de att blifva en vigtig handelsplats i Söderhafvet.
Märkvärdig är den strid, som kofferdikaptenen Dillon 1812
här hade att bestå. Då han ville intaga en last sandelträ, hade
han redan länge uppehållit sig vid kusten, men invånarne
föregåfvo, att de till följd af en utbruten strid med invånarne på en
grannö nu icke kunde tänka på att fälla träd; då måste
åtminstone Dillon genom med eldvapen beväpnade män understödja
dem i striden. Denne gjorde det, bidrog till segern och krigets
slut, men kunde icke erhålla mer än en tredjedel af lasten.
Slutligen brast hans tålamod, med ett antal af sitt folk företog han
ett ströftåg till det inre af ön för att taga gislan och var dervid
så oklok att dela sitt folk i små hopar af tre till sex man. I
början hade infödingarne dragit sig tillbaka, men sedan angrepo
de på ett gifvet tecken ströftrupperna och öfverväldigade dem.
Vid bullret häraf ville Dillon draga sig tillbaka till fartyget, men
man spärrade vägen för honom och dödade några af hans folk,
som man äfven genast gjorde i ordning till stekning; men honom
jemte fem andra lyckades det dock att uppnå en nära kusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
