Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iß
som i Sverige endast gagna katolicismens återinförande.
Därför formulerade större delen af de tyska protestanterna
sina strängt lutherska åsikter i konkordieformeln (1577),
och i Sverige följdes deras exempel genom antagandet af
Upsala mötes beslut, strax efter Johans död.
III.
Det var stora planer, som Johan lit hade, men det
mesta af dem kunde han aldrig genomdrifva, och af det,
som sattes i verket, skördade han endast sorg och bekym-
mer. Hans son Sigismund blef konung i Polen, och en
union mellan två af nordens mäktigaste riken ställdes i ut-
sikt, en makt, som kunde blifva lika fruktansvärd för Ryss-
land som för Danmark, men redan ett par år före sin död
måste Johan önska, att det valet aldrig vore skedt, och
ville låta sonen nedlägga Polens krona. — Inom riket var
liturgien erkänd öfverallt utom i hertig Karls furstendöme;
ärkebiskop och biskopar gingo konungens ärenden. De
främste motståndarna voro fängslade eller hade lämnat lan-
det; andra hade förlorat sina platser. Johan syntes vara
segrare, men var det endast skenbart. I Sverige liksom i
England hade reformationen genomdrifvits på en konungs
bud, och allt motstånd hade krossats. Hvarför kunde så icke
ske än en gång? Så trodde Johan, men han ansåg sig själf
vara mäktigare än han verkligen var; och framför allt miss-
uppfattade han motståndets karakter. Sedan brytningen
med påfvekyrkan var oåterkallelig, spriddes inom landet
obehindradt reformationsskrifter och reformationsidéer, och o
den lära och den kristendomsuppfattning, som först stött
på så kraftigt motstånd, hade småningom växt in i folk-
iuedvetandet. Mot befallningar af sina konungar var man
emellertid icke på sin vakt, och de mer oviktiga kyrkostri-
derna under Erik XIV voro icke tillfyllest att väcka upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
