Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
och kunnig var han, men han saknade kraft i viljan och
stål i karakteren.
Helt annorlunda var hans son Sigismund, Sveriges och
Polens konung. Han synes ha ärft flera egenskaper af sin
mor än af sin far. Hans envishet finner en ädlare .not-
svarighet i moderns uppoffrande trohet mot sin make och
sega fasthållande vid sin katolska tro; och samma passivi-
tet och brist på företagsamhet, som han vid flera tillfällen
visat, framlysa i moderns bref. Endast en känsla tycks han
helt och fullt kunnat omfatta, och det är kärleken tik den
katolska kyrkan. Utmärkande för honom är hans uider-
gifvenhet för påfven ocJi hans lydnad för katolska, särskildt
jesuitiska rådgifvare. För sitt fosterland synes han haft
föga medkänsla; han måste ju ock från sin ståndpunkt be-
trakta sina landsmän såsom affällingar från den kyrka, som
han af allt sitt hjärta ansåg som “den allena saliggörande“.
För Sverige var det ett viktigt ögonblick, detta, då
Johan lämnade riket i arf till Sigismund. Denne vistades
i Polen, och i Sverige fanns ingen ordentlig regering; den
sista tiden hade utmärkts af politisk splittring, och tvedräkt
rådde inom kyrkan, som därtill saknade ärkebiskop. I li-
turgien fanns en god anknytningspunkt för ett katoliserings-
försök, och nu är det kändt, att viktiga underhandlingar
fördes i Polen om bästa sättet att återvinna vårt land för
katolicismen. På påfvestolen satt Clemens VIII, som med
ifver arbetade på sin kyrkas utbredning. Frankrikes ko-
nung Henrik IV öfvergick just till katolicismen; i Neder-
länderna rasade ett religionskrig, och i Tyskland pågingo
mer dolda strider mellan olika kyrkosamfund. I Polen be-
fästes katolicismen oaflåtligt, och de närmaste målen för
påfvens politik voro att vinna insteg bland slaverna i Kyss-
land och annorstädes, att bilda en liga mot turkarnas an-
fall samt att katolicera Sverige. Hur man tänkte sig, att
det sista skulle tillgå, visar påfvens instruktion för en legat,
som uppsökte Sigismund kort före hans afresa till Sverige
på sommaren 1593. Till ärkebiskop borde en katolsk utses,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
