Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
talade hau om kyrkoreformationen under Gustaf Vasa samt
om förändringarna under den sista tiden. Liturgien hade
vunnit så många anhängare, emedan man annars kunnat
förlora sina inkomster; dess följder hade blifvit att många
präster sändt sina söner till katolska läroverk att studera.
— Sedan han påvisat flera fel i liturgien, slutade han bl. a.
med orden: “Det är nog, att jag påvisat kyrkans sjukdo-
mar; Eder tillhör att skaffa läkemedel.“
Senare på dagen kom hertigen med sin gemål och
riksråden från Gripsholm. Äfven biskop Erik Erici från
Åbo och hans stiftsmedlemmar kommo fram, så att de
närvarande voro fulltaliga, med undantag möjligen af en-
staka präster, som kommo senare. Hertigen tog in på
slottet och bevistade icke sammanträdena; hans tid upptogs
af mångahanda regeringsärenden, och med enskilda präster,
framför andra Petrus Jome, tycks han ha stått i liflig be-
röring.
På onsdags morgon (den 28 febr.) kommo biskoparna,
professorerna och några andra tillsammans “i gamla skol-
mästaregården“ för att rådslå om mötet. Här återupptogs
den fråga, som Joakim Olai synes ha antydt söndagen
förut, nämligen om ärkebiskopsvalet skulle ske genast eller
först sedan lära och ceremonier voro bestämda. På katol-
ska kyrkomöten hade ofta den erfarenheten gjorts, att det
aldrig blef tal om läroreformer, om påfve förut valdes. Om
man också icke kunde frukta detsamma här, så kunde dock
ett ärkebiskopsval lätt medföra tvedräkt och ömsesidig för-
bittring mellan anhängarna af olika kandidater, om det an-
ställdes genast, innan man enskildt hunnit enas om en be-
stämd person. Dessutom var bestämmandet af kyrkans lära
det viktigaste. A andra sidan ansågs Linköpingsbiskopen
själfskrifven såsom ordförande, då ärkebiskop icke fanns,
och det syntes många vådligt, att en- så eftergifvande per-
son, som nyligen varit en af liturgiens ifrigaste anhängare,
skulle såsom ordförande intaga den främsta platsen och,
när så behöfdes, vara mötets representant. Därtill kom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
