Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Det helsar från de älskade, de kända,
För hvilkas krets din grift ett altar är.
Ack! när vi der med våra kransar digna,
Ej tacka kunna vi; blott stumt välsigna.
Men när en dag de skingrats, alla floren
Af sorg och natt kring slutad pilgrimsstig;
När i ditt tjäll, till nya lifvet boren,
Den kretsen åter hunnit samla sig:
Det språk du talar nu i högre choren, —
Hur ljufligt då, att lära det — af Dig!
Då först skall ock det arma snillets tunga
Få rätta ord, att evig kärlek sjunga.
Till hvila ha de gått, de Sångens söner,
Bland hvilka förr jag ynglingsharpan slog.
Min qväll är kommen; aftonrodnan kröner
Min synvidds gräns i enslig nordanskog.
En flägt jag redan från det fastland röner,
Hvars hägrings-ö min längtan fordom drog.
Om någon än vill hennes toner höra? —
Jag vet det ej; det hinner ej mitt öra.
Ju mer för mig hvart jordens bländsken släckes,
Dessmera klart, du himlaminne, brinn!
Förblif min första tanke, när jag väckes;
Förblif min sista, när jag somnar in!
Hvar gång min blick af tårars:sky betäckes,
Tillhviska mig den frid, som nu är din:
Ledstjerna! lär mig, att till Dig mig svinga;
Att bedja — verka — hoppas — och förklinga!
Det säges, att man blir bortskämd genom lyckan, —
men lyckan att hafva lärt känna sådana personer är
upplyftande och framstår klarare på saknadens dunkla grund.
Hvem ville försaka fröjden af ett sådant rikhaltigt umgänge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
