Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
för att undvika saknadens smärta! Visst ingen!
Stjernorna lysa mer, ju mörkare det blir.
Att tillsammans med Atterbom se ett spektakel var
en verklig njutning. Han var så barnsligt road, hans rika
fantasi fyllde så väl alla brister och öfvergjöt allt med
hans egen friska glans. Hade man sutit bredvid honom
och lefvat i. samma, allt förskönande, poetiska illusion, så
föll man som ur skyarne vid en kritikers skarpt
recenserande anmärkningar. Man såg på ett obehagligt sätt
hakom kulisserne, hörde det prosaiska, fula maschineriet
knarra och var ej mer som förut kanske litet solblind,
då allt fick vackrare färger, utan obarmhertigt skarpsynt,
så att alla fel pinsamt svidande sårade blicken. Nyss
lefde man med dessa romantiska gestalter, — nu var
man till mods som älskaren i Hoffmans berättelse:
”Automaten”, som med fasa ser den nyss så intagande
gestalså en högvis, trumpen man, Som båt och flagg en dårskap
fann, Beviste det — all fröjd försvann. Ack hvad den
vise gjorde illa!”
Skada att ej känna mer om den tid, då Phosphorus
flammade upp. O! hur jag hört Atterbom berätta om, hur
han, försänkt i poetiska drömmar, vandrade af och an i
Odenslund. En vän slöt sig till honom, men snart blef
deras samtal afbrutet af gälla, undrande ljud. Vid
pumpen sågo de en mängd kalkoner samlade. De ville se
föremålet för deras undran och, som det lät på kacklet,
deras klander och stora ogillande. ”Hvad se de på?”
frågade Atterbom och gick modigt fram mot gruppen.
Oväsendet blef starkare, alla halsar sträcktes med
högljudd protest. Der låg midt ibland dem ett häfte af den
eldfärgade Phosphorus, hvilket skalden tappat under
promenaden. ”De: resencera”! utropade hans vän, och ett
hjertligt skratt klingade tvåstämmigt, under det att
kalkonerna fortforo att, högröda af förtrytelse, förifra sig öfver
den nya skolan och Phosphorismens irrsken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
