Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Det vackra Steninge var en sommar Atterboms
landtliga tillflyktsort. I en trädgårdsflygel hade han sin
idylliska boning och kunde der tänka sig som
örtagårdsmästare. Der vandrade han i de höga lindalléerne, hvälfda
som en göthisk pelargång, stod tankfull vid Fersiska
monumentet i parken och dröjde ibland i det gamla
slottets salar. Det härde väl också der, att en hövagn, der
en hel grupp vänner gungade på det doftande höet, alla,
till och med hästarne, prydda med löf och blommor,
stannade utanför den lilla sommarboningen, för att ej nämna
en och annan elegant vagn, som snart åter rullade bort.
När man på lördagsaftonen lade bort alla arbeten och
gjorde allt så städadt och vackert till den kommande
hvilodagen, kom en egen fridfull känsla öfver oss. Från
den aflägsna kyrkan hördes helgsmål ringas, och var man
på söndagen genom någon omständighet hindrad att komma
i kyrkan, så hölls gudstjenst ute under bar himmel. De
höga lindalléerna, genomskimrade af solsken, var då
templets pelargång. Atterbom läste ur bibeln, läste en
predikan af Kernell eller ur Christi Kors af Teremin.
Psalmerne valde och läste han som ingen annan. Det var
musik för örat och gick genom sin innerlighet till hjertat.
Hon bad Fader vår och lyste välsignelsen öfver oss.
Aldrig glömmer jag, hur hon bad, så ödmjukt, så
förtröstansfullt. Det blef tyst en stund, man hörde blott biens surr
i lindblommorne - eller någon fogels qvitter. Vi gingo åt
skilda håll eller följde hvarandra öfver böljande
sädesfält, ned till sjön, genom skogen: Gick man der för sig
sjelf, medan kreaturen stodo i vassen eller lågo i
skuggan, och det helgdagsklädda bondfolket vandrade hem med
psalmböcker i händerne, så kände man sig rätt lycklig.
Det enkla bordet var ofta dukadt i någon löfsal till vår
öfverraskning. Man satte sig ned under den blå himmelen,
med syrsornas sång till taffelmusik, bladens fina skuggor
dansade öfver den hvita duken, skaldcn njot som ett barn
af allt godt.
Dy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
