Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
fru Nordenflycht och sade: ”För detta nöje har jag dig
att tacka”.
Atterboms sista födelsedag 1855 hade han samlat en
liten krets af vänner omkring sig för att för dem läsa
sin Fågel blå. Det var sista gången, vi hörde honom för
reläsa i sitt hem. Vi anade icke, att hans själ så snart
skulle lyfta vingarna och lemna oss, men en egen
stämning af stillå innerlighet herrskade, en känsla tillhviskade
oss, att vi ej länge skulle få glädja oss af att höra denna
röst, njuta detta rika umgänge.
Ännu hör jag hans stämmas skära klang, ser
ögonens strålande blick och läpparnas lätta darrning, då han
läste detta samtal:
CYPRINO.
I sanning!
En fridens morgonstund.
DEOLÄTUS.
Så låt oss taga
Gladt afsked af det lugn, som än är vårt!
Hvad denna morgon dock är frisk och skön!
Lik en tillbakakommen barndom, stiger
Den ur en mellantid af natt och köld,
Och visar sina röda, fulla kinder.
ÖYPRINO.
Ni tyckes upprymd, mer än vanligt.
DEOLÄTUS.
Ja!
En här af minnen nalkas mig; hvarenda
Ep liten engel är, som räcker fram
Sin hand till tryckning och sin mun till kyss.
Ack! på en kulle, nästan lik med denna,
Stod enslig, trång och säll min faders boning;
Dock upptog björken der kastaniens rum,
Och intet haf der fanns, — förutan det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
