Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Men säg mig: är det här nu Atterbom igen?
Ve mig! det går ej an, du är, guw’nås så visst,
Oaktadt allt mitt nit, en riktig Phosphorist.
(Fattar boken.)
Här ligger framme ju hans Siare och Skalder,
Är det om Lucidor, om Nanna och om Balder,
Nej, läs af Leopold ett stycke eller två
Och några sidor se’n af sjelfva Boileau.
Och får du se’n till slut en sång af Paykull höra,
Då kan ett hjerta slå, — det kan ett sinne röra.
FLICKAN.
Allt jag lofvar tåligt höra,
Låt mig blott ha ro i qväll,
Låna nu åt mig ditt öra,
Svärma med mig god och snäll.
Hjelp att kransa skönt med lager
Skaldens panna, hög och mild.
Ack, du ler — blir ung och fager,
Blott du nalkas till hans bild.
TANTEN (Eftergifvande.)
Nå välan! nog kan man svärma,
Äfven landa vid hans ö;
Vid hans sångers eld sig värma,
Låta gammal fördom dö.
(Flickan omfamnar henne glad, de bekransa båda
Atterboms bild, en sång höres).
Sedan denna lilla dialog mellan borgfrun och hennes
unga gäst var slut och han noga beskådat och glädt sig
åt taflornas likhet, lemnade han salen och återsåg sedan
de ur ramarne framträdda gestalterne i nutidens drägter.
Hos flera ville han finna själsfrändskap med de personer,
de nyss föreställt. Aftonen blef treflig ech man gladde
sig att det lyckats att bereda honom en behaglig
öfverraskning. Han vände sig genast till den, som föreställt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
