Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Det vanligaste värde fick, och spända
Vi lyddes till den minsta anekdot.
Af allt dock helst, när talet var om skalder,
Och fritt han någon dikt för oss beskref;
Då kunde man ha trott sig se gud Balder,
Som från Apollo fått ett skaldebref!
Af tusen andra poesi har skrifvits,
Att så berätta den, ej någon gifvits!
Hvad mer om blomman, strödd på hvilokullen,
Blir sedan krossad, trampad ner i mullen?
Men han, han sjelf...? Om klangen än måhända
Af jordens lyror till hans öra når?
Om grafvens hvalf kan genljud öfversända
Af hvad i efterverlden föregår . . .?
Dock nej, han ej lär vredgas uti griften,
Ty ej i lifvet vredgas kunde han;
Och nog han vet, att, fastän matt är skriften,
Mitt öga tårades, mitt hjerta brann;
Och nog han vet, att här jag icke diktat,
Men endast stammande min känsla biktat!
En färglös ruta, länge genomstrålad
Af solens glöd, till sluts plär här och der
Af några regnbågsskiftningar bli målad;
Det är af solen, rutan färgad är.
Hur matt är färgen, för att vara fluten
Ur sådant ljus; men det är glasets fel!
Det är hans glans ändå, fast blek och bruten,
Det är hans bild ändå, fast kall och stel!
Förmätna rutan må man strängt fördömma;
Dess fel är stort, den kan ej solen glömma ”!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
