- Project Runeberg -  Inbjudningsskrifter till de högtidligheter hvarmed trehundraårsminnet av Upsala möte kommer att firas den 5-7 september 1893 / Om det inre lifvet af Carl Yngve Sahlin /
19

(1893) [MARC] Author: Anton Niklas Sundberg, Ernst Trygger, Salomon Eberhard Henschen, Carl Yngve Sahlin, Teodor Magnus Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det inre lifvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om det inre lifvet.

19

sende, ett sjelfmedvetande, ett förnuftigt väsende, en
person, men ett ofullkomligt och ändligt väsende, en
ofullkomlig och ändlig person.

Såsom sjelfmedvetande och förnuft måste menniskan,
såsom förut framhållits, hafva inre bestämningar, soip
utgöra hennes innehåll och hafva sin grund i hennes
väsentliga enhet Men då hon är ett ändligt väsende, ett
ändligt sjelfmedvetande och förnuft, finnes hos henne en
motsats mellan inre och yttre bestämningar. Denna motsats
är relativ, ty det är icke möjligt att tänka en bestämning
vara något rentaf yttre för det väsende, hvars bestämning
hon är. På något sätt måste hon tillhöra det väsende,
som hon bestämmer, och i något hänseende måste hon
vara bestämd af detta väsende och således i detta
väsende, som är hennes subjekt, hafva sin grund. Hon kan
icke ingå i detta subjekts innehåll utan att hafva den form,
som är dess egendomliga form. Men då hos det ändliga
väsendet finnes motsats mellan väsende i egendig
bemärkelse och fenomen, mellan väsentligt och oväsentligt
innehåll, finnes det ock motsats mellan bestämningar, i och
genom hvilka det ändliga väsendet eller subjektet är
väsende i egentlig bemärkelse, och bestämningar, i och
genom hvilka det är fenomen. Denna motsats hafva vi att
nu taga i närmare betraktande.

Innan vi gå till redogörelsen för den ifrågavarande
motsatsen, måste vi fästa uppmärksamheten vid en annan
motsats hos menniskan. Hos den utvecklade menniskan
framträder hennes substantiela sjelfmedvetande i två olika
former nemligen förståndet och viljan. Förståndet är den
högsta formen af hennes teoretiska förmåga och viljan den
högsta formen af hennes praktiska förmåga. Vid sidan af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:27:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/upsalam300/inrelifvet/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free