Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska kyrkoreformationen och Upsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Upsala möte 1593.
7
kan försvaras. Ty hade politiken för konung Gustaf
verkligen varit den enda bestämmande faktorn, hade han nog
icke — såsom Anjou i sin reformationshistoria riktigt
anmärker — med den makt han egde eller tog sig, »låtit
verket så långsamt framskrida och ännu efter en nära
fyratioårig regering lemnat det ofullbordadt och obestämdt, icke
börjat en så beskaffad reform, som behöfde två mansåldrar
till sin fullbordan, och visst aldrig gifvit sitt verk den sena
utveckling, att först ett tredjedels århundrade efter hans
död hans fjerde efterträdare på Sveriges thron kunde derpå
trycka fullkomningens insegel». Dermed skall dock icke
vara förnekadt, att de politiska motiven för honom voro
och måste vara de starkare. Långt derifrån. Hela hans
historia, hans Skriftvexling med Roms påfve och alla hans
öfriga åtgärder bevisa tvärtom solklart, huru mäktiga de
voro och huru de i åtskilliga väl bekanta fall tyvärr blefvo
de ensamt afgörande.
Men hurudana afsigter han innerst än hyst och hvilken
hans egen religiösa öfvertygelse än må hafva varit eller
icke varit, så sträckte sig i alla händelser hans
ursprungliga kyrkoförbättringsplaner ej längre än till att
upprätthålla lärofrihet och till afskaffandet af sådana
missförhållanden, som fäderneslandets välfärd, enligt hans uppfattning,
med nödvändighet kräfde. Derföre gick äfven hans
verksamhet med hänsyn till kyrkans inre förhållanden under de
första regeringsåren hufvudsakligen blott i samma obestämda
riktning, som kännetecknat det föregående århundradets
allmänna s. k. reformatoriska kyrkomöten, och ovisst kan vara
hvar man kommit att stanna, om Roms gamla seghet och
kanske äfven snikenhet ej förhindrat hvarje tillmötesgående.
Mången trodde emellertid, att fortsatta underhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
