Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska kyrkoreformationen och Upsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Upsala möte 1593.
45
käns och presterskapets ställning d. 11 Febr. 1577. Denna
riksdag skulle tillika vara kyrkomöte. Här godkändes nu
liturgien, såsom det vill synas, utan svårighet af adel,
borgare och bönder, hvilka i allmänhet torde hafva haft föga
reda på innehållet och desto lättare togo intryck af
konungens vackra försvarstal. Trögare gick det hos presterna,
oaktadt liturgiens mest kända motståndare blifvit från mötet
aflägsnade. Ingen öfverläggning fick ega rum, utan man
skred på befallning af konungen, som sjelf presiderade,
genast till omröstning. Men ändå uppstod en minoritet,
som ej ville foga sig efter vederbörandes önskningar. Till
sist underskrefs dock beslutet d. 16 Febr. af alla de
församlade, biskoparne och 96 prester, fastän med så
skrufvade förklaringar, att man tycker sig nästan under kanske
de flesta namnen kunna läsa biskop Brasks bekanta
reservation: »härtill är jag nödd och tvungen».
Hurudan tillämpningen under sådana förhållanden skulle
blifva, säger sig sjelf. I Upland och hela Norrland fortfor
den ursprungliga motsträfvigheten; i Linköpings vidsträckta
stift gjorde den kraftfulle biskopen Martinus Olai intet för
efterlefnaden; inom hertig Karls område fick nyheten ej
införas; och i rikets öfriga landskap voro meningarna ganska
delade. Det torde nog alltså hafva varit öfverensstämmande
med sanningen, när M:r Abraham anmärker, att fastän de
flesta biskoparne godkänt liturgien, deras nit för hennes
införande dock varit temligen lamt, då de dels blundade
för olydnad, dels tilläto presterna att blott delvis begagna
henne med förbigående af sådana ställen, som den messande
sjelf fann mest anstötliga; så att hon icke kan sägas på
någon tid hafva varit allmänt och fullständigt i bruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
