Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska kyrkoreformationen och Upsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Upsala möte 1593.
49
räckligt bekanta för att här erfordra någon beskrifning.
Lyckades man då ock med de våldsamma försöken
åstadkomma någon förändring? Det kunde se så ut, enär
två möten 1582 och 1583 ånyo stadfäst liturgien; men
denna framgång var blott skenbar och upplösningens
stund nära.
Det starkaste motståndet utgick nu från hertig Karls
furstendöme, som blifvit en skyddsort för alla från det
egentliga konungariket utdrifna eller frivilliga flyktingar.
Hertigen sjelf hade i den liturgiska striden till en början
förhållit sig temligen passiv, men uppträdde småningom
allt bestämdare såsom gynnare af de män, som konungen
ansåg för fiender, och då han slutligen lät välja en af de
allra misshagligaste, nämligen f. d. Upsalaprofessorn Petrus
Jonæ, till biskop i Strengnäs, uppflammade den kungliga
vreden i full låga. Detta steg ansågs nämligen och var
kanske äfven ett ingrepp i de regala rättigheterna,
angående hvilka Johan III alltid var ytterst ömtålig. Han
hotade derföre furstendömets innebyggare, om de vidblefvo
detta val. De förblefvo dock orubbliga, liksom deras hertig.
Långt ifrån att i något fall gifva vika, sökte han, hvad
liturgien särskildt beträffar, dels genom mötesbeslut i
Strengnäs och Örebro, dels genom anskaffade utlåtanden från
flera det protestantiska Tysklands universitet och teologer,
som alla i mer eller mindre skarpa ordalag uttalade sin
förkastelsedom, helt och hållet undertrycka densamma
såsom varande ett förebud till påfvedömet. I lika anda
uttalade stiftets presterskap sitt ogillande. Med hvilka känslor
konungen skulle mottaga underrättelsen om dylika tilltag,
säger sig sjelf. Hans raseri kände knappt mer några grän-
Sundberg: Om sv. kyrkoref. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
