Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska kyrkoreformationen och Upsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Om den svenska kyrkoreformationen
stifts presterskap yrkade derföre nu, att den gamla
ordningen måtte bibehållas och följaktligen ärkebiskopsval
anställas innan något annat företogs. Detta yrkande afböjdes
dock af de närvarande biskoparne, isynnerhet af den
energiske Petrus Jonæ från Strengnäs, sannolikt af det
hufvudsakliga skäl, att de vid valet befarade en oenighet, som
skulle kunna menligt inverka på mötets blifvande
förhandlingar. Nämnda presterskap, som utgjorde majoritet, gaf
emellertid icke vika, och de närvarandes beslut blef
följaktligen efter dess önskan. Orsaken till en sådan envishet
behöfde ej ligga och låg nog icke heller i en blott
stifts-fåfänga, utan var den väl snarare fruktan för det
verldsliga öfvergrepp, hvarpå man under den senast förflutna
tiden fått mer än tillräckligt många prof. Men huru än
dermed må hafva förhållit sig, så gjordes genast bruk af
det fattade beslutet, ty samma dag kl. 10 f. m. afgick en
deputation till hertigen, som bodde på Upsala slott, för att
anhålla om ärkebiskopsval. Han förklarade sig dock vilja
närmare tänka på saken och derom öfverlägga med
riksrådet, hvarefter nästa dag besked skulle lemnas.
De i denna deputation deltagande biskoparne i
Linköping, Strengnäs, Westerås och Åbo — de enda vid
mötet närvarande, emedan biskoparne i Skara och Wexiö
för sin höga ålders skull ej voro tillstädes — hade
derjemte kommit till hertigen i en egendomlig
angelägenhet Linköpingsbiskopen Petrus Benedicti ville
nämligen i sina kollegers närvaro inför honom öppet
bekänna, att han hade syndat mot Gud i det han gifvit
sitt bifall till och underskrifvit liturgien, hvilket han
numera af allt hjerta tyckte illa vara och bad derföre om
nåd både af Gud och menniskor. Han erkände äfven,
att han af räddhåga och genom de skenfagra förklaringar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
