Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska kyrkoreformationen och Upsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Upsala möte 1593.
¾
som konungen gjort, blifvit bevekt att underskrifva och gilla
den »syndaktige liturgiske handelen». Hertigen svarade
derpå, att »efter Gud vill förlåta dem, som sina synder
ångra och tro honom om nåd, så måste äfven menniskor
förlåta dem». Och en liknande bikt förekom ytterligare
samma dags eftermiddag inför presterskapet af
Geflepastorn Olaus Andreæ samt några andra. Dessa
peniten-ser, som under mötet fingo många efterföljare, äro i all
sin obetydlighet mycket betecknande för tidens anda.
Att hafva visat lydnad för öfverhetens bud och brukat en
messordning, som väl med hänsyn till förhandenvarande
omständigheter kunde vara olämplig, men visst icke rent
af förkastlig, betraktades nu såsom en synd, för hvilken
man behöfde göra afbön hos både Gud och menniskor.
Den 1 Mars, som väl torde böra anses för mötets
egentliga begynnelsedag, uppträdde vid sammankomsten
några rådsherrar, anförda af riksdrotset Nils Gyllenstjerna,
som höll följande tal: Vår nådige furste tillsäger menige
presterskapet all gunst och nåjd. Det är allom väl
vetter-ligt, hvad skadlig oenighet och tvist i religionen både om
lära och ceremonier i vårt land i många år varit hafver.
På det att sådant måtte blifva afskaffadt och åter komma
till god krisdig enighet, har hans Fursd. Nåd samt riksens
råd och presterskapet, som församladt var när konungens
lik på nyårsafton nedbärs i slottskyrkan, synts rådligt och
nödigt vara, att det måtte blifva generale concilium, der
alle åter måtte komma till en kristlig enighet både i den
kristliga läran och ceremonierna. Ty om det icke sker,
skola vi frukta, att det varder gångandes så med oss och
vårt fädernesland som med Frankrike, Holland och
Nederland, der de märklige städer äro öde blefna genom
religionens oenighet Ty der icke är endrägtighet uti lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
