Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska kyrkoreformationen och Upsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Upsala möte 1593.
67
den upplästa bekännelsen, hvartill svarades ett enhälligt
ja, »och lofvade alle, att de dervid i lif och död, och hvad
anstöt uppåkommer, förblifva skulle. Så tillsade riksens
råd presterskapet fullkommeligen, att de ville med dem stå
bi uti den bekännelsen med lif och blod». Då skall, enligt
uppgift, mötets ordförande hafva med hög röst utropat de
bekanta orden: »nu är Sverige blifvet en man, och alle
hafve vi en Herre och Gud». Härom hafva dock hvarken
de här följda berättelserna eller öfriga berättelser om mötet
— med undantag af en enda — något att omförmäla.
Den länge uppskjutna bekännelsefrågan var alltså nu
afgjord, och hvem inser icke, att uppskofvet varit en verklig
lycka? Beslutet blef nämligen nu ej något de tillfälliga
omständigheternas hastverk, utan en mogen frukt af många
års genom hårda pröfningar luttrade utveckling. Det har
äfven derföre stått fast under århundraden, och aldrig skall,
såsom vi förvisso tro, den dag komma, då vårt folk affaller
från dess stora grundtankar.
Sedan bekännelsen blifvit fastställd — heter det
vidare — begärde i sammanhang dermed presterskapet af
riksråden, att de ville bemedla hos hertigen om utdrifning
af de »trosspillare», som här och der voro inkomne både
i Stockholm, Wadstena, Drottningholm och annanstädes,
samt att han måtte taga deras underhåll (synnerligen deras
i Wadstena) och dermed uppehålla studenterna.
Ytterligare begärdes, att hertigen och rådet skulle afsätta dem,
som voro af en falsk religion, ehvad de innehade andligt
eller verldsligt kall. Slutligen begärdes ock, att dem, som
vistades i utlandet »på en falsk mening», skulle vara
förbjudet att återvända till fäderneslandet Detta allt sade
sig äfven riksråden vilja efterkomma och förklarade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
