Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska kyrkoreformationen och Upsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en annan. Mötet trodde uppenbarligen ännu, att kyrklig
endrägt kunde bevaras utan konkordieformel, hvilket
förhållande är så mycket mer anmärkningsvärdt som man
redan 1611 yrkade på denna bekännelseskrifts antagande,
fastän det dröjde ytterligare i femtiotvå års tid innan ett
sådant antagande verkligen skedde.
Samma varsamhet att ej gå för långt i positiva
nyheter, som utmärker mötets beslut med hänsyn till
bekännelsen, visar sig äfven i fråga om alla rituella bestämmelser.
Man hade visserligen afgjordt förkastat Johan III:s
anordningar, men likväl sorgfälligt aktat sig för att i deras ställe
införa andra sådana, äfven då de kunnat anses vara af
behofvet påkallade, utan tillsvidare åtnöjt sig med den gamla
messordningen[1]. Och att till denna varsamhet icke blott
undseende för folkets högt uppdrifna ömtålighet, utan äfven
fruktan för hertig Karls och många presters puritanism
väsentligen bidragit, lider intet tvifvel. Bästa beviset derpå
är, att hertigens efter mötets slut ofta upprepade
påminnelser om kyrkohandbokens revision upptogos med så stor
liknöjdhet, att först med år 1599 ett dylikt arbete började
och äfven sedan bedrefs med sådan långsamhet, att det
först efter hans död blef fullbordadt. Deremot hade
presterskapets kyrkorättsliga fordringar blifvit genom mötet
framställda med en klarhet och bestämdhet, som i afseende
på kyrkans framtida sjelfständighet knappt lemnar något
öfrigt att önska. Man har ock derföre icke utan skäl kallat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
