Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ynglingens dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildhuggeri — ett bildhuggeri i synnerhet — väcker en ny rörelse
i vårt hjärta, blodet rusar eller stannar, föreställningen
skjuter som en blixt fram genom vår rodnande panna
och håller sig svävande över vår drömmande ande. Det
är början af vår åtrå, det är början till livet, det är
gryningen av en härlig sommardag, bebådande solens
uppgång.
Vad mig beträffar, hade min första kärlek, min
ungdomslidelse, visserligen icke till föremål men till
bestämmande orsak. . . en pendyl!. . . Det är tämligen
egendomligt, men det är så. Mycket intresselösa beräkningar
upptogo alla mina eftermiddagar från två till fyra: det
gällde att korrigera föregående natts observationer av
fixstjärnor eller planeter med tillämpning av de
reduktioner, som betingades av atmosfärens refraktion,
vilken å sin sida beror på barometer- och
temperaturhöjden. Dessa beräkningar äro lika enkla som tråkiga;
man utför dem helt mekaniskt medels uppgjorda
tabeller, i det man tänker på något helt annat.
Den berömda Le Verrier var vid den tiden direktör
för observatoriet i Paris. Ehuru utan ringaste
konstsinne ägde han likväl i sitt arbetsrum en pendyl av
förgylld brons, mycket vacker till sin idé, förskrivande sig
från slutet av första kejsardömet och framsprungen
under Pradiers mejsel. Å fotställningen framställdes i
basrelief astronomiens födelse på Egyptens slätter. En stor
himmelsglob, omgiven av djurkretsen och vilande på
sfinxer, krönte urtavlan. Egyptiska gudar prydde
sidorna. Men det sköna hos detta konstverk bestod framför
allt i en liten förtjusande staty av Urania, ädel, fin, jag
vore nästan frestad säga majestätisk. Sånggudinnan var
avbildad stående. Med högra handen mätte hon med
tillhjälp av ett cirkelinstrument graderna på stjärnsfären;
i vänstra handen, som föll ned utmed sidan, höll hon en
liten astronomisk tub. Präktigt draperad hade hon en
ädel och förnäm hållning. Jag hade ännu aldrig sett ett
skönare ansikte. Belyst rakt framifrån tedde sig detta
ansikte allvarligt och strängt. Föll ljuset snett på
detsamma, tycktes det snarare tankfullt. Men kom det från
sidan ovanifrån, förklarades detta förtrollande ansikte
av ett mystiskt leende, blicken vart nästan smekande, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
