Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ynglingens dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utomordentliga allvaret lämnade plats för ett uttryck av
glädje, ljuvhet och lycka, som det var ett nöje att skåda.
Det var liksom en inre sång, en poetisk melodi. Dessa
förändringar i uttrycket gjorde att statyen såg ut alldeles
som om den varit levande. Sångmö och gudinna, var
hon skön, förtjusande, beundransvärd.
Var gång jag var kallad till den framstående
matematikern, var det icke hans världsrykte, som mest
imponerade på mig. Jag glömde logaritmformlerna, ja till
och med den odödliga upptäckten av planeten Neptunus
för att tjusas av Pradiers mästerverk.
Denna sköna kropp, så underbart modellerad under
det antika draperiet, denna graciösa hals, detta
uttrycksfulla ansikte ådrogo sig mina blickar och fängslade mina
tankar. Mången gång, då vi omkring klockan fyra på
eftermiddagen lämnade byrån för att återvända till Paris,
spejade jag genom den halvöppna dörren för att se om
direktören var ute. Måndagar och onsdagar voro de
bästa dagarna i veckan, de förra i anledning av
Institutets sammankomster, vid vilka han icke gärna var
frånvarande, och de senare på grund av Longitudbyråns
sessioner, vilka han däremot flydde med det djupaste
förakt och som kommo honom att lämna observatorium
endast för att så mycket tydligare kunna lägga sin
ringaktning i dagen. Vid dessa tillfällen ställde jag mig
riktigt och betraktade min älskade Urania, hänrycktes av
hennes sköna former, och avlägsnade mig slutligen
belåtnare men icke lyckligare.
En afton — samma afton jag upptäckte
förändringarna i hennes fysionomi allt efter upplysningen — hade
jag funnit det stora arbetsrummet öppet och en lampa
ställd på kaminkransen, belysande sånggudinnan från en
av hennes mest förledande synpunkter. De snett
infallande ljusstrålarne smekte behagligt panna, kinder,
läppar, barm. Uttrycket var underbart. Jag trädde fram
och betraktade henne i början utan att röra mig. Sedan
föll det mig in att flytta lampan och låta ljuset spela på
hennes axlar, armar, hals och hår. Statyn tycktes leva,
tänka, vakna, småle. Bisarra förnimmelser, sällsamma
känsla! jag var alldeles betagen; från beundran hade
jag intagits av kärlek. Jag skulle vid den tiden blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
