Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅNGGUDINNANS AVSLÖJANDEN. 29
»Nu», sade Urania, i det hon pekade åt det håll, där
vår jordiska sol försvunnit, »låt oss nu återvända till
jorden. Men skåda fortfarande. Du har insett, att
rymden är oändlig. Du skall snart finna att tiden är evig.»
Vi passerade genom sjärnbilderna och återvände mot
solsystemet. Jag återsåg i själva verket solen i form av
en liten stjärna.
»Jag skall för ett ögonblick förläna dig», sade hon, »om
ej en gudomlig så åtminstone en ängels synförmåga.
Din själ skall förnimma de etervibrationer, som
framkalla ljuset, och lära känna, hurusom varje världs historia
är evig i Gud. Att se, det är att veta. Skåda!»
Liksom ett mikroskop gör en elefant av en myra, och
genom att tränga ända till det oändligt lilla kan göra det
osynliga synligt; likaså erhöll, på sånggudinnans
befallning, min syn plötsligt en oväntad skärpa och urskillde i
rymden bredvid solen, som förmörkades, jorden, som nu
vart synlig ifrån att förut hava varit osynlig.
Jag kände igen henne, och ju mer jag betraktade
henne, ju mer växte hennes klot, vilket liknade vår
drabant några dagar före fullmåne. Snart lyckades jag på
denna växande skiva urskilja de förnämsta geografiska
formationerna, snöfläcken vid nordpolen, konturerna av
Europa och Asien, Nordsjön, Atlanten, Medelhavet. Ju
mer jag spände min uppmärksamhet, desto mer såg jag.
Detaljerna framträdde allt tydligare, liksom hade jag efter
hand ombytt de mikroteleskopiska okularglasen. Jag
igenkände den geografiska formen av Frankrike; men vårt
sköna fädernesland tedde sig alldeles grönt för mig från
Rhen till Atlanten,- från Kanalen till Medehavet, liksom
hade det varit betäckt med en enda ofantlig skog. Jag
lyckades emellertid allt bättre urskilja minsta detaljer, ty
Alperna, Rhen, Rhöne, Loire, voro nu lätta att
igenkänna.
»Spänn din uppmärksamhet väl!» återtog min
följeslagerska.
På samma gång hon yttrade dessa ord, tryckte hon
med spetsen av sina långa, smala fingrar på min panna,
liksom hade hon velat magnetisera min hjärna och giva
min uppfattningsförmåga en ännu större skärpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
