- Project Runeberg -  Urania /
30

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu granskade och genomträngde jag ännu
uppmärksammare detaljerna av vad jag såg, och jag hade
framför mig det gamla Gallien på Julius Caesars tid. Det var
vid tiden för det av Versingetorix, patriotism framkallade
frihetskriget.

Jag såg dessa tavlor ovan ifrån alldeles som då vi
betrakta månlandskapen i teleskopet, som då vi se en trakt
av jorden från gondolen av en ballong; men jag
igenkände Gallien, Auvergue, Gergovien, Puy de Dome, de
slocknande vulkanerna, och i tanken föreställde jag mig
lätt den galliska skådeplatsen, varaf en sammandragen
bild nådde mig.

»Vi äro på ett sådant avstånd från jorden», upplyste
mig Urania, att ljuset för att komma därifrån och hit
behöver hela den tid, som skiljer oss från Julius Caesars
tidevarv. Vi mottaga nu först här de ljusstrålar, som
lämnade jorden vid den tiden. Och dock ilar ljuset i
eterrymden med en fart av trehundratusen kilometer i
sekunden. Det går fort, mycket fort, men dock icke
ögonblickligt. Jordens astronomer, som i detta
ögonblick betrakta stjärnorna på det avstånd, där vi nu
befinna oss, se dem icke sådana de äro för närvarande, utan
sådana de voro i det ögonblick, då de ljusstrålar utsändes,
som i dag anlända, det vill säga sådana de voro för mer
än aderton sekler tillbaka.»

»Från jorden», tillade hon, »lika litet som från någon
annan punkt i rymden, ser man någonsin himlakropparna
sådana de äro, utan sådana som de varit. Man är efter i
deras historia, i samma mån man är längre avlägsnad från
dem.»

»I betrakten med största uppmärksamhet i teleskopet
stjärnor, som ej längre finnas till. Många till och med
av de stjärnor, I sen med blotta ögat, finnas icke mer.
Åtskilliga nebulosor, vars sammansättning analyseras i
spektroskopet, hava blivit solar. Flera av edra vackraste,
röda stjärnor äro nu slocknade och döda: Om I
närmaden er dem, skulle I snart ej längre se dem!»

»Ljuset, som utströmmar från alla de solar, vilka
befolka oändligheten, ljuset som reflekteras i rymden från
alla de av dessa solar upplysta världar, medför under
sitt lopp genom den omätliga himlarymden fotografier

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:27:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free