Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på kemiens fundamentalsatser. Men den skulle skilja sig
från de andra atomerna genom ett slags högre rang,
eftersom själen är bunden vid honom. Och han skulle behålla
medvetandet om sin tillvaro? Själen skulle vara
jämförlig med ett elektriskt ämne? Jag har en gång sett
blixten passera genom en salong och släcka ljusen. När man
åter tände dem, fann man, att förgyllningen var borta
på pendylen och att den ciselerade silverljuskronan blivit
förgylld på flera ställen. Där är en substil kraft.»
»Låt oss ej anställa några jämförelser; de skulle stanna
alltför långt ifrån det verkliga förhållandet. Vi veta
alla, att vi skola dö, men vi tro det icke. Och huru skulle
vi kunna tro det? Huru skulle vi kunna fatta döden,
som ej är annat än en förändring av tillstånd, det kända
till det okända, från det synliga till det osynliga? Att
själen existerar som kraft, därom råder ej tvivel. Att
hon utgör endast ett tillsammans med den organiserade
hjärnatomen, det kunna vi antaga. Att hon sålunda
överlever kroppens upplösning, det fatta vi.
»Men vad blir det av henne? Vart tar hon vägen?»
»De flesta själar hava icke ens en aning om sin egen
tillvaro. Av de fjorton hundra millioner
människovarelser, som befolka vår planet, tänka icke de nittionio
hundradelarna. Vad skulle de, stora gudar, med
odödligheten? Liksom järnmolekylen utan att veta det flyter i
det blod, som pulserar under tinningen av en Lamartine
eller en Victor Hugo, eller ock sitter fast en tid i Caesars
svärd; liksom vätmolekylen lyser i gaslågan i
Opera-foyern eller går in i vattendroppen, som sväljes av fisken
på havens mörka botten, slumra de, levande atomer, som
aldrig hava tänkt.»
»Själar, som tänka, bliva en ovillkorlig följd av
intellektuellt liv. De förvara mänsklighetens arv och öka
det för framtiden. Utan denna odödlighet av
människosjälar, som äro medvetna om sin tillvaro och leva i andra,
skulle jordens hela historia endast utmynna i intet, och
hela skapelsen, såväl den på de mest utvecklad? planeter
som den på vårt lilla obetydliga klot, skulle vara en
bedräglig orimlighet, mera usel och fånig än en jordmasks
exkrementer. Han har skäl för sin tillvaro och
världsalltet skulle icke hava det! Kan du tänka dig milliarder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
