Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man får icke tro, att själen tillhör någon övernaturlig
värld. Allt är i naturen. Det är knappt hundratusen år
sedan den jordiska mänskligheten lösgjorde sig från den
animala puppan; under millioner år, under den långa
historiska serien av den primära, sekundära och tertiära
perioden, fanns det på jorden ej en enda tanke, som
kunde uppfatta dessa storartade skådespel eller en enda
mänsklig blick för att betrakta dem. Framåtskridandet
har långsamt höjt växternas och djurens lägre själar;
människan är helt ny på planeten. Naturen är stadd i ett
oavlåtligt framåtskridande; världsalltet är ett ständigt
varande; uppåtgående är den högsta lagen.»
»Alla världar», tillade han, »äro icke bebodda i detta
nu. Några befinna sig vid sin gryning, andra vid
skymningen. I vårt solsystem, till exempel, tyckas Mars,
Venus, Saturnus och åtskilliga av deras månar vara i full
livsverksamhet; Jupiter synes ej hava hunnit över sin
primärperiod; månen har kanske inga invånare. Vårt
närvarande skede har dock icke större betydelse i
världsalltets allmänna historia än vår lilla myrstack i
oändligheten. Innan jorden var till, har det i all evighet funnits
världar befolkade med mänskliga varelser; och när vår
planet dragit sin sista suck och den sista
människofamiljen insomnat i den sista sömnen vid brädden av ishavets
sista lagun, skola otaliga solar allt fortfarande lysa i
oändligheten och ständigt skall det vara morgnar och
aftnar, vårar och blommor, förhoppningar och glädje.
Andra solar, andra jordar, andra mänskligheter. Den
gränslösa rymden är full av gravar och vaggor. Men
livet, tanken, det eviga framåtskridandet är skapelsens
yttersta mål.»
»Jorden är en stjärnas drabant. Nu som i framtiden
äro vi himmelens medborgare. Antingen vi veta det eller
icke veta det, så leva vi i verkligheten bland stjärnorna.»
På detta sätt underhöllo sig de båda vännerna
beträffande de allvarliga spörsmål, som sysselsatte deras tankar.
När de funno en lösning, om än ofullständig, erforo de
en verklig lycka över att hava tagit ännu ett steg vid
utforskandet av det okända, och kunde sedan lugnt sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
