- Project Runeberg -  Urania /
60

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tala om livets vanliga förhållanden. Det var två andar
lika törstande efter vetande, inbillande sig, med
ungdomens hela eld, att kunna isolera sig från världen,
behärska mänskliga intryck och i sin himmelska flykt nå
sanningens stjärna, som tindrade över deras huvuden i
oändlighetens djup.

NIONDE KAPITLET.

AMOR.

I detta liv på tu man hand, så förtroligt och
förtjusande det än var, var det någonting som fattades. Dessa
samtal över de fruktansvärda problemens vara eller icke
vara, dessa utbyten av tankar över mänsklighetens
analys, undersökningarna och slutändamålet med tingens
tillvaro, de astronomiska betraktelserna, och de spörsmål
dessa framkallade tillfredsställde stundom deras sinnen,
men icke deras hjärtan. När de länge samtalat, sittande
bredvid varandra vare sig i trädgårdsbersån, varifrån
man hade en överblick av den stora staden, eller i det
tysta biblioteket, kunde studenten, forskaren ej slita sig
ifrån sin följeslagerska, och båda två sutto hand i hand,
stumma, dragna till varandra och kvarhållna vid varandra
genom en allt behärskande kraft. Sedan de skillts från
varandra, erforo båda två en egendomlig, smärtsam
tomhet i bröstet, ett obestämbart illabefinnande, liksom hade
något för deras ömsesidiga liv nödvändigt band brustit;
och den ena som den andra tänkte endast på återseendets
ögonblick. Han älskade henne icke för sig utan för
henne med en nästan opersonlig tillgivenhet, med en känsla
av djup aktning lika mycket som med en brinnande
kärlek, och med en ständig strid mot köttets förförelser hade
han lyckats motstå sin begärelse. Men en dag då de sutto
tysta bredvid varandra på den stora divanen i
biblioteket, som vanligt belamrad med böcker och broschyrer,
hände det att, belastad utan tvivel med hela tyngden av
så länge koncentrerade ansträngningar för att motstå en
alltför oemotståndlig dragningskraft, den unge författa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:27:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free