Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, icke som jag mins åtminstone.»
»Men vad gjorde den här passageraren vid
middagstiden?» frågade den räddande kaptenen sin kollega.
»Som han var mycket uttröttad insomnade denne
passagerare hårt, och så vitt jag kan minnas, var det något
före klockan tolv på dagen. En timme på sin höjd
därefter vaknade han och sade till mig: ’Kapten, vi skola
bliva räddade och det ännu i dag!’, tilläggande: ’jag har
drömt, att jag varit ombord på ett fartyg och att det
kom till vår undsättning.’ Han beskrev fartyget och dess
tackling; och då ni höll ned mot oss, funno vi till vår
stora förvåning noggrannheten av hans beskrivning.
Slutligen sade den ifrågavarande passageraren i sin
ordning: »Vad som förefaller mig besynnerligt, är, att vad
jag här ser, synes mig bekant, och ändå har jag aldrig
varit här!»
Baron Dupotet berättar i sin avhandling om den
»Animala magnetismen» och även annorstädes följande
händelse, offentliggjord 1814 av den ryktbare Jung Stilling,
som hade den av iakttagaren själv, baron von Salza,
kammarherre hos konungen av Sverige.
Han var på väg hem till sig en sommarnatt vid
tolvtiden, vid vilken timme det ännu är tillräckligt ljust i
Sverige, för att kunna läsa den finaste stil. »Just som
jag kom till min egendom», säger han, »mötte jag min
far vid ingången till parken; han var klädd som vanligt
och höll i handen en käpp, som min bror skurit.
»Jag hälsade på honom, och vi samtalade en lång stund.
Vi kommo sålunda ända fram till huset och till hans
kammardörr. När jag kom in i rummet, såg jag min far
ligga avklädd; i samma ögonblick var uppenbarelsen
försvunnen. Kort efteråt vaknade min far och betraktade
mig med frågande min: ’min käre Edvard’, sade han, ’Gud
vare lov att jag ser dig frisk och sund, ty jag har varit
mycket orolig för dig i sömnen; jag tyckte du fallit i
vattnet och var i fara att drunkna.’ Nu var händelsen
den», tillade baronen, »att jag den dagen varit med en
av mina vänner på strömmen för att fiska, och jag höll
på att medföras av strömdraget. Jag berättade för min
far att jag sett hans vålnad vid ingåengen till parken och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
