Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vi hade haft ett långt samtal med varandra. Han
svarade mig, att det ofta inträffar dylika händelser.»
Man ser i dessa olika berättelser spontana
uppenbarelser och uppenbarelser, framkallade så att säga av ens
egen önskan eller vilja. Kan således den mentala
suggestionen sträcka sig ända därhän. Författarne till boken
Phantasms of the Living, varom vi ovan talat, svara
jakande genom sju tillräckligt bestyrkta exempel, bland
vilka jag skall tillåta mig att fästa mina läsares
uppmärksamhet på ytterligare ett. Det är följande:
Reverend C. Godfrey, boende i Eastburne i kantonen
Sussex, hade läst en berättelse om en på förhand
planlagd uppenbarelse och vart så förvånad därav, att han
beslöt framkalla en sådan i sin ordning. Den 15
november 1886 vid elvatiden på aftonen riktade han hela sin
inbillningskraft och hela den spänning av sin vilja, varav
han var mäktig, på föreställningen att uppenbara sig för
ett fruntimmer av sina bekanta, stående vid foten av
hennes säng. Ansträngningen räckte omkring åtta minuter,
varefter hr Godfrey kände sig trött och somnade.
Följande dag kom damen, som varit föremål för
experimentet, av egen drift och berättade hr Godfrey vad hon sett.
Anmodad att skriftligen uppteckna vad hon mindes,
gjorde hon det i följande ordalag: »Förliden natt spratt jag
upp ur sömnen med en känsla av att någon kommit in
i mitt rum. Jag hörde likaledes ett buller, men jag
antog att det var fåglarna i murgrönan utanför fönstret.
Jag erfor sedan ett slags oro och en obestämd önskan att
lämna rummet och begiva mig ned i bottenvåningen.
Denna känsla vart så livlig, att jag slutligen steg upp;
jag tände ett ljus och gick ned i avsikt att taga något
för att lugna mig. Då jag åter begav mig upp till mitt
rum, såg jag hr Godfrey stå vid det stora fönstret, som
upplyser trappan. Han var klädd som vanligt och han
hade det uttryck, som jag iakttagit hos honom, då han
betraktar något mycket uppmärksamt. Han stod där
orörlig, medan jag, hållande upp ljuset, betraktade honom
med den yttersta förvåning. Detta varade två eller tre
sekunder, varefter han, medan jag fortsatte vägen
uppför trappan, försvann. Jag var icke rädd, men ytterst
upprörd, och jag kunde ej somna vidare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
