Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kroppar. Vad blir det av de likalades osynliga och
okännbara själarna? Man kan tänka sig, att även de ingå i
nya organismer, var och en efter sin art, sina
förmögenheter, sin bestämmelse.
Själen tillhör den psykiska världen. Utan tvivel finns
det på jorden ett oräkneligt antal själar, som ännu äro
tunga, klumpiga, knappt lösgjorda från materien, ur stånd
att fatta intellektuell verklighet. Men det finns åter
andra, som leva i studium, i begrundande, i odling av den
psykiska eller andliga världen. Dessa kunna icke
förbliva fängslade på jorden utan deras bestämmelse är att
leva ett uraniskt liv.
Den uraniska själen lever, till och med under sitt
jordiska människovarande, i det absolutas och det
gudomligas värld. Hon vet, att hon, på samma gång hon bebor
jorden, i verkligheten lever i himmelen och att vår
planet är en himmelens stjärna.
Vilken är själens innersta natur, vilka äro hennes
uppenbarelseformer, när varder hennes minne permanent
och när bibehåller hon med visshet en medveten identitet,
under vilken olikhet av former och ämnen kan hon leva,
vilken utsträckning i rummet kan hon överstiga, vilket
slags andlig frändskap består mellan olika planeter av
samma system, vilken är den alstringskraft, som ger
världarna liv, när skola vi kunna sätta oss i förbindelse med
våra grannklot, när skola vi genomtränga
bestämmelsernas djupa rnyster? Det är i dag en hemlighet. Men
vad som är obekant i dag, skall vara uppenbart i morgon.
Ett historiskt och absolut ovederläggligt vetenskapligt
faktum är, att odödlighetsiden hos alla folk, under de
mest olika religionsformer, vilar orubbligt på bottnen av
människans medvetande. Uppfostran har väl givit den
många former, men hon har icke uppfunnit den. Denna
orubbliga föreställning lever genom sig själv. Varje
människovarelse medför, redan vid sin tillkomst till
världen, under mer eller mindre obestämd form, denna inre
känsla, denna önskan, detta hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
