Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hastigt bortflugna ynglingatid, fängslat min tanke och
upptänt mitt hjärta. Jag kunde ej låta bli att betrakta
henne ännu en gång och fästa mina ögon på henne. I
sanning, hon var alltjämt lika skon och mina intryck hade
icke förändrat sig. Hon lockade mig, liksom ljuset lockar
insekten. Jag steg upp från skrivbordet och gick fram till
henne för att ännu en gång betrakta den egendomliga
verkningen av solbelysningen i hennes skiftande
fysionomi, och jag överraskade mig stående framför henne,
glömmande mitt arbete.
Hennes blick tycktes sväva ut i rymden, men likväl
livades han och tycktes fästa sig på något. På vad? På
vem! Jag fick det bestämda uttrycket att hon verkligen
såg, och följande riktningen av denna fasta, orörliga,
högtidliga, ehuru icke stränga blick, träffade mina ögon,
Speros porträtt, som hängde mellan två bokhyllor.
Urania betraktade det verkligen!
Plötsligt lossnade porträttet från väggen och föll i
golvet, varvid ramen gick sönder.
Jag skyndade fram. Porträttet låg på mattan och
Speros blida ansikte var vänt mot mig. Vid det jag lyfte
upp det, fann jag ett stort gulnat papper, som intog hela
baksidan av taflan och som var fullskrivet på båda sidor
med Speros handstil. Huru var det möjligt, att jag icke
redan förut märkt detta papper? Visserligen hade det
kunnat ligga gömt under skyddspappen på baksidan. I
själva verket hade jag icke, då jag medförde denna
akvarell från Kristiania, tänkt på att undersöka ramen
närmare. Men vem hade väl kunnat hava den besynnerliga
iden att välja ett sådant gömställe för papperet? Det
var icke utan livlig häpnad, som jag igenkände min väns
handstil och genomögnade dessa båda sidor. Efter allt
utseende hade de skrivits sista dagen av den unge
tänkarens jordiska liv, dagen för hans uppstigning mot
norrskenet, och Icleas fader hade förmodligen velat säkert
förvara dessa sista och yttersta tankar genom att sätta
dem i samma ram som Speros porträtt. Han hade glömt
att nämna något därom till mig, då han sedan vid sin
pilgrimsfärd till de båda älskandes grav, som minne
skänkte mig denna dyrbara bild.
Vare nu därmed huru som helst, erfor jag den livligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
