Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgonen kl. 5 därifrån och hemåt. Gossarna Nils och Staffan
gingo då litet framföre på gatan, då modren märkte, att Nils
begynte få en så underlig gång och vankat ända ut åt gatan,
det hon då mente, att han gjorde af själfsvåld, men sedan de
voro hemkomna, och hon Nils förhört, hvarför han hade en
sådan gång, har då Staffan svarat, att hon, som plägade föra
honom, ledde honom vid handen och vore därföre intet under,
att han gick något sällsamt.» — — — »En half annan stund
därefter när Nils går på golfvet begynner lian att skrika och
anfäktas, då en student N. Griis benämnd, som en tid vakat
öfver barnen, tagit Nils till sig och läst för honom.» Därefter
skildras en verklig händelse, som återigen visar, hvilken skräck
en person kunde ingifva, som af ryktet utpekades som trollpacka,
och huru icke blott barnen utan äfven vuxna bokstafligen kunde
bli skrämda från vettet så fort packan visade sig. »I detsamma
kommer Annika Svensdotter (den förmenta häxan) och klappar
på dörren, (och) släpptes hon då strax in, men minnes hustru
Catharina intet om hon hälsat eller ej. Det vet hon, att
Annika stannade vid ett skåp vid dörren och stod där med
hängande hufvud och en »faselig färg i ansiktet». Nils
har då anfäktats och »gifvit sig med hufvudet tillbaka och syntes
vilja åt skåpet, där Annika stod, samt gjorde Nils detta allt
med leende min. Griis har bedt Nils några gånger nämna
henne i Jesu namn, då Nils omsider sagt: »Hon heter Annika i
Jesu namn.» Omsider när hon tillspordes, hvad hon ville, har
hon sagt sitt ärende, att hon vore ditskickad af sin husbonde
Seign. Buhrman att förnimma, huru det vore med barnen — — —,
då stiger Griis fram till Annika och tager henne på bröstet
sägandes, »Annika i Jesu namn, du äst densamma som förförer
barnet, vår Herre har sändt dig hit att uppenbara dig», (och)
begynte (han) därpå sjunga »välsignadt vare Jesu namn etc.»,
men Annika (hade) lett däråt, viljandes gå på dörren, jämväl — —
velat stiga ut, men Griis hållet henne kvar uti armen, och då
hon omsider stigit ut, har Griis stött henne så, att mössan flugit
af hufvudet, — — då Annika sagt åt honom »Monsieur, se
till hvad i gören!» och (hade) Griis natten där efter fallit
uti ett häftigt raseri, så att han ännu intet är vid det
förståndet, så att man honom häröfver kan till förhör fordra.»
Med afseende på ofvan skildrade händelser förnekar den
tilltalade Annika helt och hållet Nils’ och Staffans uppgift, att hon
på morgonen antastat dem på gatan, däremot beriktigar hon den
senare berättelsen och säger sig hafva lett åt Griis, när denne
begynte sjunga, »efter det kom henne främmande före, och hon
visste sig vara oskyldig.»
I Kämnersrättens utlåtande och dom öfver Annika — hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
