Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsväfningar, och sammanställer man ett sådant faktum med
ett af den katolska världen afsiktligt eller oafsiktligt, i hvarje
fall lätt förklarligt, missförstånd af deras gnostiska ritual och
religiösa former, så förstår man lätt uppkomsten af de
anklagelser, som riktades mot detta olyckliga ordenskap[1]. De
vid denna ordens tillintetgörelse begagnade anklagelserna
upptogos mer eller mindre oförändrade af de inkvisitorer, som
skötte trolldomsrannsakningarna, och så införlifvades allt fastare
med folkets själslif, såsom en afvigsida till den positiva
Gudstron, ett helt system af djäfvulsdogmer. Den fasa som väcktes
af berättelsen om dylika gudlösheter, hvilken fasa icke blef
mindre genom de många häxbålen, spred sig äfven till vårt
land, och våra Blåkullasagor innehålla i en lokalt anpassad
form det väsentligaste af den gängse myten om
häxsabbaten. Det för våra häxfärder specifika barnaförandet, hvilken
villfarelse fick sin styrka däri, att den andliga farsoten
företrädesvis hemsökte barnen, förekommer mycket sällan i de
tyska processerna, aldrig i de danska, men är icke ovanligt
i de engelska. I »barnaförandet» återfinna vi törhända en
af folkfantasien gjord användning af det förmenta
barnaoffrandet, hvarom de importerade historierna haft att förmäla;
barnaoffret förekommer äfven i Blåkullasagorna, alldenstund
flickorna, som af »packorna» ditfördes, af den lede bortgiftes
och fingo barn, »som kokades i en gryta till smörja, hvarmed
hornen påfylldes».
Hornen och smörjan — häxsalfvan — spöka oupphörligen
i rannsakningsprotokollen, men ingenstädes finnes någon
antydan, att häxorna begagnat narkotiska salfvor för att med
dem preparera sig till afresan. Jag har genomläst mäktiga
luntor af häxprotokoll från olika tider, och jag saknar
fullständigt stöd för det antagandet, att någon som helst narkotisk
giftverkan ingått som ett orsaksmoment vid folkfantasiens
demonomana utsväfningar i vårt land. Åtskilliga författare,
bland dem prof. C. G. Santesson, tillskrifva som bekant
bolmörten, hyoscyamus niger, med en viss grad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
