Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»I den skola hennes föräldrar hade, läste styffadern med
barnen, och modern, Anna Fåltz, lärde dem sy och göra mössor.
När nu talet om barnaförandet i Stockholm begynte, hade en
liten flicka, en bagaredotter om 7 år, som gick i skolan hos
vittnets föräldrar sagt, att hon fördes, hvilken bekännelse
framlockats af vittnets moder med »dockeklutar ». På fråga af hvem
visste ej flickan att uppgifva något namn, men »som hon af
enfaldighet så svarade, efter som man frågan ställde,
sägandes »ja» till allt, man henne affirmative förehöll, och nej»,
till allt det, man negative henne frågade, blef det sålunda den
olyckliga Anna Månsdotter, som utpekades som trollpacka.
Därefter hade vittnets moder, dels med lockande, dels med trug
förmått sin lilla son Mattis Wellendorf att bekänna, att han
fördes, samt att dessutom påstå, att äfven systern (vittnet) fördes.
Enär han märkte vissa fördelar af denna uppmärksamhet
och det ynkades öfrer hans förmenta ofärd, blef Mattis
Wellendorf (en af) den (dem), som detta barnaförande i vaktstugorna
utspred. Han lärde sig ock, att »där han själf intet var anfäktad,
sig likväl till desto större trovärdighet således att föreställa».
Med hugg blef Lisbet Wellendorf på brödrens och flere andra
barns utsago tvungen att tillstå, att hon tillika med andra barn
fördes till den ondes samkväm, hvarom hon så ofta i sömnen,
den henne i vakstugorna en och annan gång påkom, kom
något likt att drömma. Så tog hon det i begynnelsen upp för
sanning och trodde sig halva blifvit förd, efter som så många
henne i denna tanke styrkte, till dess hon en gång kom att
försöka (erfara) denna handels falskhet i så måtto, att hon hörde
Lisbeth Carlsdotter och alla de andra ropa, huru som de på
Brunkeberg sågo tre trollpackor, den ena vore Capitainskan, den
andra hustru Karin Ambjörns dotter och den tredje, hustru Anna
Kock, emedan då därsammastädes syntes något vara som för
folk kunde hållas, men dagen därefter fann hon, att de
utropade trollpackorna voro tre skorstenar som upp öfver
Brunkeberg och de på andra sidan stående stenhus
framrökte. Vid ett annat tillfälle, då hon och en annan flicka (som
det synes efter öfverenskommelse) begynte ropa, att de sågo
Capitainskan, hustru Ambjörnsdotter m. fl. till dem komma,
hade Lisbeth Carlsdotter, som då var tillstädes, äfven tyckt sig
se trollpackorna, samt satte sig neder som för att bedja till
Gud och gjorde sig anfäktad. På grund af dylika
omständigheter, och enär Lisbet Wellendorf väl i drömmen men aldrig i
vaket tillstånd erfarit något om Blåkullafärderna, hade hon gerna
afstått från att anklaga Capitainskan men vågade ej bryta sitt
samförstånd med de andra »som uti trollpackors angifvande
funno sin fördel», enär hon hade grundad anledning att tro, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
