Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två apologeter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bildad man, med någon kännedom om literaturhistorien,
omöjligt skulle kunnat å ny o frambära dem, så vida han
icke — bedröfligt att antyda, men det fins intet annat
för-klaringssätt — skrifvit mot sitt bättre vetande.
Och nu! Yi lemna professor von Schéeles
föreläsningar i allmänhet i sitt värde, men i afseende på ett
uttalande, hvilket icke blifvit af.kritiken närmare nagelfaret,
måste vi förklara: Så talar icke en bildad man, så vida han
icke talar mot sitt bättre vetande. Föreläsaren anförde
nämligen bland annat såsom ett faktum, att blott ett
försant-hållande af hvad kyrkans män lära, kan medföra verklig
samvetsfrid och tillfredsställelse, medan rationalisterna i
grund och botten alltid, men i synnerhet då döden nalkas,
bära på ofrid och oro. Förf. af denna uppsats påminner sig
lifligt hvad Aug. Sohlman en gång i detta afseende yttrade
i kretsen af vänner: »Om jag någon gång skulle blifva så
sjuklig och försvagad, att jag hyllar den kyrkliga ortodoxien,
så kommen ihåg mig sådan jag var i mina friska dagar.» Aug.
Sohlman fick slippa att se sina ideal blekna, men mången
frisinnad man har på grund af nyssnämnda omständigheter,
sjukdom och ålderdomssvaghet, råkat i denna olyckliga
ställning. Det är dylika exempel, som föreläsaren
förmodligen, om så påfordras, kan triumferande framdraga, men han
måste ovilkorligen veta att det fins minst lika många
exempel på motsatsen och att alltså hans slutsats är falsk. Nog
har väl föreläsaren hört något talas om den för sin inre
harmoni bekante »store hedningen» Goethe? Eller om Joh.
Henr. Kellgrens dödsbädd? Månne någon af dem längtade
att upptagas i kyrkans sköte? Eller kanske var det fallet med
honom, som till inskrift på sin graf på den lilla
kyrkogården vid Greifswald bestämde de gripande orden: »O du
lef-vande guddomlighet! Du själ af min själ! Din har jag
varit, dig tillhör jag» — behöfva vi kanske uppgifva
namnet: Thomas Thorild?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
