Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två apologeter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det vore en lätt sak att öka förteckningen på de ädla
fritänkare, h vilka säkert känt ett högre samvetslugn än de
som af auktoritetstro säga ja och amen till kyrkans
dogmer, och hvilka utan rädsla kunnat se äfven döden i Ögat.
Vi nöja oss dock dermed att infor dessa nyss anförda namn
beklaga att ett så ömkligt »bevis» på ortodoxiens sanning
kunnat framställas från en kateder i Vetenskapsakademiens
hörsal af en professor från Upsala, och framför allt beklaga
vi att de för den »rena» läran intresserade vilja använda
. dylika apologeter.
På de sedermera härstädes hållna fÖreläsningarne af
teologie assistenten Norrby anse vi ej skäligt att närmare
inlåta oss, eftersom till och med »Väktaren» funnit dem
vara till sin form af en väl »drastisk» beskaffenhet, d. v. s.
flödande af glåpord mot dem som förfäkta andra vyer än
hr Norrbys, och som der för af honom undfått titeln
»andliga qvacksalfvare» m. fl. lika smakfulla epitet. I afseende
på innehållet i hr Norrbys föredrag tillåta vi oss dock påpeka
ett förhållande, som märkvärdigt nog, hittills synes undgått
uppmärksamheten, nämligen att hr N. väsentligen plagierat
Ernest Navilles föreläsningar öfver det ondas problem. Vi
skola korteligen ådagalägga detta genom att anföra några
rader ur Teologisk Tidskrift 1872, hvari Navilles då i svensk
öfversättning utgifna föredrag refereras. Det heter der:
»Förf. börjar här med det ondas motsats, det goda; ty, säger han
riktigt, »vi kunna icke klart fatta hvad det onda är, om vi icke ha en
sann idé af det goda.» Detta bestämmes derför forst till sin idé och till
«in natur, äfvensom den borgen vi hafva för dess verklighet och
förverkligande uppvisas. Det goda förklaras kort och godt såsom »den ordning,
hvilken bör vara», och det så, att denna ordning på en gång får betydelse
för alla själens förmögenheter och med afseende på dem kan göra sig
gällande. Utvecklingen af denna det godas idé är särdeles djup, någon
gung dunkel, men allt igenom utmärkt för grundlighet i bevisföring.
Detsamma kan sägas om den närmare bestämning, som förf. gifvit af det
godas natur. Denna sättes i förverkligandet af kärlekslagen, såsom den
<ler ensam iir mäktig att framalstra en pligtlära med inre enhet, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
