Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den religiösa partiställningen i Danmark. Af KARL GJELLERUP
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en alldeles motsatt lifsåskådning, såsom har skett genom
alliansen mellan den politiska och den literära yenstern. Detta
visade sig i synnerhet vid den fest, som venstern i februari
månad gjorde för Hostrup, då han å nyo, i ett nytt spår, hade
upptagit sin dramatiska författarverksamhet, och som väckte en
viss uppmärksamhet hos högern, eftersom man deri såg en slut- *
lig stadfästelse på den mycket om tal ta alliansen. Hostrup
uttalade sig här vackert och öppet så väl om sin
meningsskiljaktighet från den literära venstern som om sin glädje att kunna
vänskapligt enas med densamma i gemensamma humana
sympatier, och lade härtill den önskan, att striden mellan partierna
härstädes måtte föras mindre bittert och med personligt
undse-ende, liksom han också sedermera på en särskild afgörande punkt
visade sitt frisinne genom att instämma i Bergs yttrande, att
han (Hostrup) säkert med glädje skulle se dr Georg Brändes
på hans svärfars (Hauchs) lärostol. Att han för sitt deltagande
i och sitt uppträdande under denna fest måste utstå angrepp
och hån från nästan alla högérbladen, och att ändtligen hans
gamle vän, vår sjelfskapade Zionsväktare, hr Ploug, högtidligen
slet sönder länken mellan de nationalliberala och honom — det
kunde blott tjena till att ytterligare visa hvilken oerhörd
skil-nad det var mellan honom och dem, mellan den väl
ackrediterade grundtvigianismen och det äkta högkyrkliga partiet.
Tydligen är det en rikare och vidsträcktare utbredning af denna
grundtvigianism man må hoppas på, så vida det skall kunna
bli tal om att finna en modus vivendi mellan de positivt
religiösa och fritänkarne. Grundtvigianerna äro ju också det enda
religiösa parti, som i sjelfva den religiösa innerlighetens namn
höjer sin röst för församlingens frihet, åtskiljandet af stat och
kyrka, borgerlig vigsel, borgerlig ed, konfirmationsfrihet
(sär-skildt upphäfvandet af en bestämd åldersgräns) o. s. v., idel
frihetsfordringar som sammanfalla med fritänkarnes och som dc
hafva ärft från sin mästare.
Då man ofta har kallat grundtvigianismen Dden glada
kristendomens), så träder »den inre missionen» i motsats till
densamma såsom den mörka kristendomen, med en afgjordt pietistisk
prägel, men också med folklig tendens. I ett stundom drastiskt
forceradt, folkligt kapucinerspråk och väsen uppträda dess
koryféer som väldiga botpredikanter, hvilka älska att måla den onde
på väggen och låta sin tvifvelaktiga vältalighet stråla mot hel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
