Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politiska Kandestöbere i ny upplaga. Af GUSTAF GULLBERG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte förlorat tålamodet emot norrbaggarne — det var ryske
cza-ren som var mördad!
Men se redaktören skulle få sina fiskar varma, som narrat
lungsot på den ene och reumatism i den andres senfulla armar.
Och se, der satt syndaren, stolt, öfvermodig, med sitt
extra-blad for brillorna.
Han hide visserligen icke vågat gifva ut det tryckt med
röda typer, men så innehöll det heller inga beklaganden. — I
morgon skulle han skrifva en rafflande artikel.
Nihilisterna hade segrat, hans folk hade segrat. Han kände
på sig att han skulle kunna ta kandidaten.
Men det kom malört i triumfens fylda bägare. In trädde
majoren och konsuln, sträfva, strama.
De öfriga gästerna sutto tysta och förstämda, studerande
den förfärliga nyhetens minsta detaljer.
Konsuln och majoren slogo sig icke ned vid redaktörens
bbrd. Den nihilisten!
Men till slut bröts tystnaden och ett allmänt politiserande
började. Till och med de som i våra trenne politikussars
närvaro aldrig vågat klyfva näbb i sådana saker, gormade som värst.
Men det tog också hus der det är hetast.
öfver allas röster höjde sig majorens brumbas, konsulns
diskant och redaktörens kognaksbaryton.
De förenades i stridens hetta gen t emot dem, som vågade
tala politik i deras närvaro.
Snart voro de segrare på platsen, men nu fick redaktören
sitta emellan.
Han väsnades, svängde med armarne och sköljde strupen,
men öfverflyglades af de båda andre, som voro lika hetsiga. Han
steg upp på en stol och loftalade Kussakoff, men drogs genast
ned igen.
När klockan var 12 och källaren skulle stängas var
redaktören betydligt hes, konsuln hade slagit sönder tretton likörglas
(efter hvarje sats, satte han glaset i bordet med sådan kraft att
foten gick af) och majoren ramponerat en korgstol.
Men det värsta af allt — de båda hade svurit hat mot
redaktören och hotat angifva honom hos fiskalen för smädliga
yttranden om kejsar Alexander.
Det var härpå han funderade när han något ruskig styrde
sina steg hemåt.
Ur dagens krönika. II. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
