Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår djerfvaste samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och for stundom en smula tröttande utvecklingar, så är
detta ett fel som ofta vidlåder den engelska liter&tureu, och
det är icke desto mindre ett högst intressant yserk, fullt af
genomträngande och öfverraskande vyer, egnade att väcka
hvar och en till eftertanke. Mera klandervärda än
longö-rerna, äro de paradoxer, som onekligen här och der
förekomma. Om någon ville säga till Spencer: »Hvilken
befängd idé! Ingen delar er öfvertygelse och ni står ensam
mot hela verlden», så skulle han troligtvis svara: »Så
mycket bättre! Det är just hvad jag begär. Menniskors
allmänna åsigt är för mig en så litet betydande auktoritet, att
hvarhelst jag träffar personer, som mycket högt och dyrt
försäkra) någonting, anar jag genast, att motsatsen är det
sanna. Den atenaren var ganska förnuftig, som vid hopens
bifall frågade: hvilken, dumhet har jag nu sagt?» — Det
skulle kunna framhållas, och det har verkligen äfven blifvit
framhållet — af Paul Janet i Revue des deux Mondes —
att Spencer, genom sin mördande kritik af »stora män» m. fl.
samhällets häfstänger, leder oss till en fatalism, enligt
hvil-ken samhällena växa upp som svampar ur marken och hinna
sitt mål, utan att någon behöfver lägga sig i den saken. För
den mindre tänkande kunde följden lätteligen blifva ett slags
»laisser aller»-system, som medför stora faror. Åt en
medborgare, som står i begrepp att afgifva sin röst, men som
icke har tid att inhemta samhällsvetenskapen och som derför
frågar, hvad han bör göra, svarar Spencer: gör ingenting.
Åt en lagstiftare, som önskar botemedel för tusen beklagliga
missförhållanden, svarar han, att de flesta lagar äro ett
större ondt, än det som de skulle afhjelpa. De välsinnade
administrativa talangerna gifver han den höfliga
upplysningen, att de äro odugliga och att de göra bäst i att taga
afsked. Filantroperna, som hoppas att genom undervisning
kunna finna bot för det menskliga eländet, få af honom
veta, att uppfostran och bildning hafva ännu aldrig för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
