Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår djerfvaste samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättrat någon. Prester och i allmänhet troende, som sätta
sin lit till religionen, lär han, att den religiösa tron har
intet inflytande på sedligheten o. s. v. Men vi må betänka
att origínela andars paradoxer kunna, ofta vara mera
lärorika än auktoritetstrons nötta lexa, på samma gång det är
en erkänd sak, att snillet stundom ligger nära intill
galenskap. För öfrigt må man icke alltid taga förf:s ord efter
bokstafven: han är en stor ironiker och han upprullar taflor
med ironikerns djerfhet (se t. ex. den i sitt slag
mästerliga framställningen i första delens sjette kapitel af hvad
en opartisk iakttagare, lefvande i en långt aflägsen framtid,
skulle kunna säga om oss och våra institutioner, våra
mis-sionssällskap, bibelsällskap och dylikt).
Dessutom — och detta är det vigtigaste — framskymta
ganska ofta vitnesbörd, att Herbest Spencer är i grund och
botten någonting, hvarom i våra dagar ofta idislas af
personer som icke veta, hvad det begrepp de så gerna bära på
tungan, i sjelfva verket innebär, och som derför lyckats göra
detta höga och ädla begrepp nästan utslitet och trivialt —
han är med ett ord en idealist af äkta skrot och korn, på
samma gång som han aldrig lemnar verklighetens fordringar
ur sigte. Den spirituela amerikanska författarinnan Francés
Power Cobbe har i en för några år sedan äfven i svensk
öfversättning utgifven bok påpekat det förhållandet, att för
menniskor i allmänhet är föreställningen om en monark det
högsta tänkbara och derför föreställer man sig äfven Gud
under denna form, masculini genens. Herbert Spencer går
i sin kritik längre än Miss Cobbe, ty han anser det icke
nödvändigt att personligheten skall vara den högsta formen
för gudomsväsendet — det är den högsta , för oss
menniskor, men derför icke bestämdt den högsta för Gud. Och
dermed vill han ingalunda förneka Guds, det oändligas
tillvaro. Yi skola citera några i detta afseende synnerligen
betecknande rader ur andra delens tolfte kapitel af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
