Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett manuskript från Baden. Öfverlemnadt med anledning af förmälningshögtidligheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Början af 1809 hade varit ganska orolig i politiskt
af-seende. Sverige var hotadt från flera håll, och missnöjet
med Gustaf Adolf tycktes vara i stigande, åtminstone bland
adeln. Frondörerna begagnade sig af tillfället för att fiska i
grumligt vatten. Det var fallet med f. d. gardesofficerarne.
Inom Stockholms sällskapslif märktes dock icke mycket,
ty der roade man sig som vanligt, åtminstone så mycket
man varit van vid under de senare sjutton åren, hvilket
visst icke var så mycket som under högstsalig kungens tid,
men dock mer än den då varande kungens fiender funno
passande. Men just i sällskapsnöjena, som Gustaf Adolf
egentligen icke tålde, tycktes somliga vilja göra opposition. I
den oppositionen funno de verksamma allierade i
hufvud-stadens damer af den högre societeten. Det fans sådana
som dansade hvar enda qväll och som spelade
societetsspek-takler, fastän de viste eller kanske just för att de viste, att
kungen icke fördroge teatraliska tillställningar, vare sig
publika eller privata. Detta var egentligen opassande, men
man menade i sjelfva verket icke så illa.
Yärdshuslifvet visade sig ej heller tynande, och på
ut-Värdshusen åt norra sidan gick det i synnerhet lustigt till.
Då och då företogs äfven en jpiquenique på Liljeholmen
eller på Tallkrogen, mest af officerarne med sina flickor,
men också af verkliga damer och för tillfället anständiga
kavaljerer. Med ett ord, man roade sig och hörde ej så
mycket på de oroande notiserna från kriget, der allt gick
vind för våg, hvilket man naturligtvis skylde på kungen,
som dock var ganska oskyldig.
På någon fullständig revolution tänkte ingen, om icke
de som utgjorde själen i konspirationen, ty att en
konspiration funnes, det var ingen hemlighet, kanske knapt för
kungen, sjelf, men han kunde minst af alla föreställa sigv
att de sammansvurne skulle kunna uträtta något farligt för
honom och hans hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
