Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett manuskript från Baden. Öfverlemnadt med anledning af förmälningshögtidligheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom sin ställning till kungen å ena sidan och sina
vänskaps- och slägtförbindelser med flera af de
samman-svurne var F. (den egentlige upphofsmannen till dessa
meddelanden) visserligen i en föga behaglig ställning, men han
ansåg sig icke kunna göra något åt saken, och att det
skulle gå så långt som sedan vardt fallet, kunde han lika
litet som någon annan föreställa sig.
En dag, det var i slutet af Januari, mötte F. (vi
begagna allt framgent blott initialen af hans fornamn) en
gammal bekant, possessionaten Liungfelt, en landtjunkare,
men som var mycket bekant i det gladare stockholmslifvet,
en goddagspilt, som under vintermånaderna uppehöll sig i
Stockholm, och bodde på Dufvan, han rådde visst om huset,
och var gerna sedd hvar han kom.
Liungfelt var visst son eller kanske sonson, åtminstone
på något sätt slägt med den gamle amiralitetsflskalen under
frihetstiden och stod i nära förbindelse med många af de
högre embetsmännen, allt sedan han sjelf i sin ungdom
tänkte poussera sig på carriéren och någon tid tjenstgjorde
i presidéntskontoret. Han var intim med högt uppsatta,
och la chronique ville veta, att han i yngre dagar stått på
förtrolig fot med sjelfva mamsell Hagman, sannolikt bara
förtal, men som gjorde honom intressant och var af nytta
för hans bekantskaper.
Den dagen såg Liungfelt mycket besynnerlig ut och
något hemlighetsfull. Han var blek, något mycket
ovanligt. Sannolikt hade han fått veta något närmare, något
som högligen affligerade honom, ty han som annars var så
rödlett och gladlynt syntes nu askfärgad, och öfver ögonen
låg ett drag af djup oro. F. märkte genast att något
ovanligt var på färde, men, discret som vanligt, ville han ej
söka lura hemligheten ur den upprörda possessionaten. Det
slapp emellertid ur denne, att kungen skulle hafva varnats
af fru X. (här torde, ännu sjutio år efter de märkliga till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
