Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för samhällsidealen. En blick på Herbert Spencers betydelse af Helen Zimmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid kräfver tolkning. I denna punkt, om icke i någon
annan, är det en fullständig endrägt. Och än mera, hvarje
religion, som framträder, ehuru med den tysta öfvertygelsen
om att röra sig kring ett mysterium, fortgår till att vilja
gifva någon lösning af detta mysterium och förfäktar
sålunda omsider den uppfattningen att det icke skulle vara
ett menniskobegrepp öfverstigande mysterium. Men
analysen af hvarje möjlig hypotes visar, icke helt enkelt att
ingen hypotes är tillfyllestgörande, utan till och med att
ingen hypotes är i egentlig mening hållbar for tanken.
Och således öfvergår det mysterium, som alla religioner
erkänna, i att blifva ett vida mera transcendentalt mysterium,
än någon af dem tänkt sig.
På detta sätt kommer Herbert Spencer till hvad han
anser såsom ultimatum af religiös sanning med den högsta
möjliga visshet, att nämligen den makt, som universum
uppenbarar för oss, är alldeles outransaklig, omöjlig att
lära känna. På samma sätt är ultimatum af
vetenskapliga idéer, att de äro representanter af realiteter som i
egentlig mening icke stå att komma under fund med. Med
antagande, att man i hvarje fall vore i stånd att förklara
denna verldens utseende, egenskaper och rörelser såsom
manifestationer af kraft, rum och tid, skulle man dock finna
att rum och tid öfvergå allt begrepp. Objektiva ocb
subjektiva företeelser visa sig lika outransakliga i sin
beskaffenhet och uppkomst. Sålunda föra oss våra forskningar
i alla riktningar ansigté mot ansigte med en olöslig’ gåta,
och forskaren får i sanning mer än någon annan inse, att
till sitt egentliga väsende Tean ingenting bli kändt.
Detta är en synnerligen vigtig punkt i Herbert Spencers
filosofi, och ofta har den varit föremål for missförstånd.
Comte erkänner ingenting, förutom det som låter sig
utforskas ; Spencer erkänner det outforskliga såsom ett positivt.
Den bristande kännedomen hos Herbert Spencer sluter till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
