Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier öfver Gambetta. Iakttagelser på ort och ställe af en svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara i hög grad olämpligt, enär folket, som tryggat sig vid
krigsministerns cirkulär, icke vore beredt på att så snart
framträda till valurnorna. Talaren kände visserligen ganska väl, att
regeringen egde magt och myndighet att i denna sak följa sin
egen vilje, men han påminde om, att den i lag faststälda tiden
af en 20 dagars valperiod endast vore ett minimum, samt att
regeringen, om den ville stå fri för alla misstankar om ett tryck
på de väljande, borde medgifva en längre beredelsetid. Han
frågade slutligen rakt på sak, hvilken dag valen skulle komina
att ega rum.
Konseljpresidenten, mr Jules Ferry, gick att besvara denna
interpellation. Noga taget — sade . han — gkulle regeringen,
som af författningen i denna fråga fått sig tillerkänd full hand*
lingsfrihet, kunnat. lemna mr Clémenceaus interpellation utan
svar, men af uppmärksamhet mot kammaren ville han klargöra
ställningen. Styrelsen var bättre än någon i tillfälle att
bedöma lämpligheten af den ena eller den andra dagen i och för
valens förrättande, och dessutom egde tidens fixerande rum på
dess ansvar. En längre valperiod vore nu hvarken önskvärd
eller af behofvet påkallad, och valen skulle derf§r blifva utsatta
till en dag, så nära den 21 augusti, som möjligt; men härmed
hade regeringen alls icke velat öfverraska valmännen eller söka
åstadkomma någon pression på deras fria bestämmelserätt.
Under kejsaredömet var valperioden af större betydelse, ty den
utgjorde då den enda tid, under hvilken man egde att
församlas och öfverlägga; men under den nuvarande fria regimen kunde
man säga, att valperioden ständigt var öppen.
Mr Clémenceau var långt * ifrån nöjd med detta svar och
det vexlades några rätt skarpa repliker mellan honom och
konseljpresidenten. De moderate republikanerne stälde sig utan
betänkande på regeringens sida; de radikale slöto sig
naturligtvis kring sin chef, och den karakterslösa högern rangerade sig
äfven på denna sida, lifligt deltagande i de mot regeringen
fiendtliga demonstrationer, som nu följde. Clémenceau stod som
en fältherre midt i tumultet. Han räknade sina kämpar och
föreslog till sist ett misstroendevotum mot regeringen, men detta
förslag föll vid voteringen, ehuru endast med 13 rösters
öfver-vigt; regeringen hade emellertid segrat och kammaren öfvergick
derefter till behandling af löpande ärenden.
Denna lilla scen utgjorde på sätt och vis signalen till val*
stridernas början och bidrog framför allt att friska upp de un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
