Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier öfver Gambetta. Iakttagelser på ort och ställe af en svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der sommarhettan något dufnade sinnena. Ett par dagar senare ’
inträffade ytterligare något, som gaf ny fart åt kannstöperiet.
Bonapartismens gamle talangfulle ledare, Eugène Rouher, vice
kejsaren, som han länge kallats, tillkännagaf öppet att han nu
ämnade afträda från den politiska skådebanan.
Den handling, bvari denna nyhet frambars för verlden, var
ett öppet bref till Rouhers gamla valmän i Riom (Puy-de-Dôme).
Detta bref var utan gensägelse bonapartismens
själaringning, det sista ordet i en historia, hvars början skrifvits med
blod af en gigant. Imperialismens sol sjönk i mist och dimma.
Det blodiga återskenet från valplatsen i Zululandet bleknade nu
fullständigt bort.
Skrifvelsen framkallade nästan en känsla af vemod, och
visst är, att densamma allestädes ådrog sig berättigad uppmärk*
samhet. Ty Rouher var det kejserliga partiets erkände ledare.
Då han nu nedlade sina vapen, kunde partiet betraktas såsom
fullkomligt sprängdt.
Den 31 juli var kamrarnes sista dag. Stämningen var
temligen matt och Gambettas afskedstal innehöll ingenting
märkligt. Det var de vanliga ordförandefraserna om tacksamhet mot
församlingen, som genom sin väl vil je och sitt uppförande hjelpt
honom att fylla sin ofta svåra uppgift, samt en anmärkning att
han ej nu ville ingå på några betraktelser öfver framtidens
politik, öfver h vil k en för resten den allmänna meningen snart skulle
döma. Han framhöll särskildt, att folket var kamrarnes herre,
och hoppades att dess representanter alltid skulle komma att
hafva landets välfärd och lycka såsom sitt egentliga ögonmärke.
Och under ropet: lefve republiken! skildes ledamöteme af
kammaren från år 1877 för sista gången från hvarandra.
Redan påföljande morgon kunde man i »Journal» officiel läsa
ett af inrikesministern Constana utfärdadt och till prefekterne
adresseradt cirkulär, i hvilket anbefaldes dem den strängaste
neutralitet under den förestående valkampagnen. Ministern för
post- och telegrafverken, Cochery, samt finansministern Magnin
hade också utfärdat lika lydande rundskrifvelser.
Samma dag började de privata öfverläggningarna i
valfrågan. De första offentliga sammankomsterna i Paris egde rum
den 3 augusti i 6:te arrondissementet (Luxembourg) samt inom
det 11; tes (Popincourt) andra valkrets.
Det måste nemligen här anmärkas, att 5:te, 9:de, 10:de,
ll:te, 17:de, 18:de och 20:de arrondissementen inom Paris de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
