Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier öfver Gambetta. Iakttagelser på ort och ställe af en svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bagny! vi vilja ha Massy i stället! skränade hopen. Denne
sistnämnde, som är Rocheforts förtrolige kamrat och derför na**
tnrligtvis en af Gambettas bittraste motståndare, syntes vara
fullt beredd på att verksamt ingripa i uppträdet. Han stod’
strax nedanför tribunen och riktade på Gambett a blickar, fulla
af hån och trots. Under det Rabagny tog plats vid bordet,
gick Métivier ned till Massy. — »Ni stör sammankomstens lugn,
min herre», sade han. »Jag ber, att ni måtte aflägsna er.» —
»Jag ämnar icke åtlyda några befallningar af Gambettas
lego-bjon!» utfor Massy. »Jag är valman inom tjugonde
arrondisse-mentet och behåller min plats.» — Då ingenting med ett vidare
ordskifte syntes vara att vinna, vände Métivier honom ryggen,
intog sin plats och uppmanade medborgaren Gambetta att
utveckla sitt program.
Kandidaten reste sig, men detta var signalen till
skandalens början. Hvisslingar, tjut, gapskratt och smädelser gjorde
det omöjligt, vare sig att tala eller höra. — »Medborgare! Jag
tror . . .» började han. — Ned med diktatorn! Ned med
Gambetta! På porten med förrädaren!’ vrålade hundradetals strupar.
Den store talarens enda, svarta öga sköt blixtar af harm och
vrede och man såg hans väldiga bröstkorg våldsamt höja och
sänka sig, antydande hans känslor vid detta mottagande. Han
slog med sin käpp i bordet, der han stod, men lika gerna kunde
han försökt att mot Niagara bygga en dam af halmstrån eller
att hejda en orkan med en solfjäder. De tirsinnige skrikhalsar,
som här med oljudets vapen bekämpade honom, voro tydligen
af den soit, som aldrig tar skäl.
Flere gånger sökte han sålunda få ordet, men allt
förgäf-ves. Då han öppnade munnen, ropade hopen lefve för
Roche-fort. Hans vänner svarade med lefverop för honom och för
republiken; men antingen voro deras lungor svagare eller deras
energi mindre. Oppositionens män beherskade situationen. Då
Gambetta ännu en gång sökte få ljud, nedtystades han af en
unison hvissling, värre än en kör af tjugu ångpipor.
Nu betogs kammarpresidenten tydligen af raseri.
»I, som hvisslen der borta», röt han med en stentors stämma,
»jag förklarar er alla för fege uslingar. Medborgare! I ären
här 10,000 och I gören er till nollor inför en handfull
galningar. Inbillen I er, att det är på detta sätt man
grundlägger ett folkvälde, som vet att beherska sig sjelf?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
