Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Belletristiska gengångare. En episod ur föreläsningarne om naturalismen af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldre än Karl Gjellerup och “Gjengangere“, så far den med
osanning. Och detta synes verkligen vara meningen, liksom
på sin tid en dansk kritiker lärde oss, att den norska
poesien börjar med Björnson, alldeles som om Wergeland och
Welhaven icke funnits till, liksom Wagner efter
Niebelun-genrepresentationen 1876 sade: “Wenn Sie nun wollen, m.
H., so können wir eine deutsche Musik haben“, precis som
om Händel, Bach, Haydn, Mozart och Beethoven icke
existerat. Men de existera och skola existera så länge den
europeiska kulturen fins till. “Den gamla tiden är dömd!“
säger en ^naturalistisk tuppkyckling. Dömd? Törs jag fråga
af hvem? Äro Sofokles och Shakspeare, Beethoven och
Mozart, Rafaël och Leonardo dömda? Må vara, men det
biter rasande litet på dem.
Stundom berätta oss naturalisterna,- att romantiken
går igen och spökar, men den strid som väntar
naturalismen är icke en strid med döda spöken, utan en strid mot
realismen, som lefver och vill slå ett slag för sin rätt.
Positivt gör skolan fordran på, att vara den förste,
som har studerat “le document humain“, studerat naturen.
Men detta “document humain“, som Zola har på läppame,
är det någontiug annat, än det menniskostudium, som alla
sanna skalder och alla sanna konstnärer i alla tider hafva
utöfvat? “Ja — de ha idkat detsamma omedvetet.“ Nej,
till på köpet medvetet uttaladt. “Låt naturen vara föremål
för ert studium!“ Boileau har sagt det, la Bruyère har
sagt det, Mad. Staël har sagt det, hvar och en med sina
ord, och det lustigaste är, att just detta ord var ett af den
romantiska skolans slagord i dess kamp mot akademisterna.
Man skulle nästan kunna tro, att naturalismen icke blott
har mördat romantiken, utan också i den mördades fickor
funnit det recept, hvilket den nu utbjuder såsom ny vara,
ty hvad naturalismen utgifver för sitt verk, har varit hela
århundradets sträfvan.
Hvari ligger då det nya? I behandlingen af de lägsta
klasserna i samhället? De skildras än som det oförderf-
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
