Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Belletristiska gengångare. En episod ur föreläsningarne om naturalismen af L. Dietrichson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röre ’sig, begyndte så at spy ham lige i ansigtet, at det randt ham
ned i barmen, ja fyldte både näse og mund fuld pa ham, at han
näppe fick sin ånde igjen, men var när qvalt i hans spy. (Hund
gjör hunds gjerning). Der nu Armodr endelig fik sin ånde igien fik
han og halsen fuld, hvorover han vämmedes og måtte gulpe emod,
så de gave vare mod vare. Deraf kom så slem stank, at alle som
i huset vare måtte kjöbslage med og hver spy på sin sted. Derfor
bleve de så forbittrede på Eigil, at de] skjendte hannem huden fuld
og bad hannem rie faen i vold, som var sådan uforskammed gjäst,
ligere et best end et menneske, at han ikke vilde gå ud for dörren,
når han vilde spy. Eigil sagde, at de gjorde ham uret deri, at de
skjäldte på ham, thi han har ikke gjort andet end som verten gjorde
efter og de andre ligeså, gik derfor hen, satte sig på sin sted igjen
og bad dem give sig mere drikke og begyndte at synge.
Här är mer än Zola.
Man skulle tro, att naturalismen likväl hölle sig fri
för den jagt efter bilder, som så ofta skadade romantiken
— ty hvad i all verlden har naturalismen med bilder att
göra? Icke dess mindre begagnar den dem, men ställer
dem i sjelfva verket på hufvudet, ty då romantiken ofta
jemförde det lägsta med det högsta, gör naturalismen
tvärtom, hvarigenom den verkar parodiskt. Eller hvad säges
om följande på fullaste allvar begagnade bild i en
förhistorisk naturbeskrifning i Gjellerups “Tubalkain“:
Men netop nu går over klippens lave höjdedrag
Fuldmåneskiven langsomt op; i vandtungt tågelag
Den sväver som en kjämpebille,
Lueröd som en
mandrille-Hans hårlöse bag!
Ja — här är något nytt! men om det är till fördel
för naturalismen, om det är någonting annat än
romantikens karikatyr, får bli dess egen sak. För öfrigt vänder
den ut och in på romantikens gamla fel och gör dem alla
på nytt igen, blott i omvänd riktning; den förebrår med
rätta romantiken, att denna sträfvade uppåt i det blå
utan fotfäste i verkligheten, och den sjelf arbetar sig
ned i. den vetenskapliga analysens grufvor, der luften är
full af “Schlagende Wetter“* för poeterna, som icke ha
vetenskapens säkerhetslampor; den förebrår med rätta roman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
