Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Gammalt och nytt inom literaturen - 2. August-Strindberg. En studie af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindbergs händer. Strindberg har velat säga, att ingen
reformation är ett afslutadt arbete, att bakom hvarje för
tillfallet löst uppgift ligger en större, som också skall lösas, att
derför den, som är apostel nu, i sin tur skall vika för en
mäktigare, och att de verldsomskapande tankarna behöfva
tid för att skjuta växt. Deras första uppspirande skott kunna
mejas af, men rötterna gå blott allt djupare i jorden, tills
stammen skjuter upp, som blir till ett väldigt träd. Olof var
en sådan der liten apostel som ej såg längre än till det verk,
han sjelf hade att utföra. Gerdt har i sitt bröst något af
alla tiders framtidssiande andar. Han var en af utposterna,
som Ibsen kallar dem i “En Folkefiende.“
Förhållandet mellan Olof och hans mor är tecknadt
med särskild finhet, kanske dock bäst i den senare
upplagan. Det är i sakristian, innan Olof skall upp och predika
för folket, som modern får veta, att hennes son är lutheran.
Och som Olof säger till Christina: “hon älskade mig så högt,
att hon endast kunde banna. Låt aldrig din kärlek blifva
så stor“. Detta är Olofs hårdaste prof, och utmärkt är i
den nyssnämda scenen motsatsen mellan modern, som till
följd af sin uppfattning nästan förbannar sonen, när han
vågar sitt lif för den nya läran, medan Christina just då lär
sig att tro på honom, fast hon ej kan förstå. Hon frågar
också: “Det är en stor och rättfärdig sak, du skall tala för?“
Olof.
Du vet icke?
Christina.
Jag vet blott, att den är större än kärlekon till din mor.
Är den?
Olof.
Du såg det nyss!
Christina.
Då skall du gå upp!
Scenen vid modems dödsbädd, der Olof drifver ut
mun-karne, men sjelf tänder vaxljusen kring hennes läger, är väl
tänkt och konseqvent utförd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
